Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
LEFNADSTECKNING.
tid ej heller att tillspetsa motsatsen mellan ynglingens
»frihetsdyrkan» och »ultra-liberala» tänkesätt och den mognade
mannens strängt konservativa läror. I hvarje fall synes
en dylik jemförelse tämligen obefogad, helst der den
gäller en nittonårig ynglings politiska fantasier; men
förhållandet är för öfrigt, att man om arten och graden af den
unge Hjertas jakobinism icke har sig särdeles mycket med
visshet bekant. Jakobiner kallades i slutet af förra
århundradet om hvarandra Leopold och Enbom, Rosenstein
och Silfverstolpe, Kellgren och Thorild, Adlerbeth och
Adlersparre; jakobin nämndes en hvar, som i någon mån
yrkade förnuftets rätt i forskning, folkets och
representationens rätt i samfundslifvet, lagens rätt gentemot godtycke
och våld, och de mest olika skiftningar af vetenskaplig
eller politisk öfvertygelse sammanfattades under denna
benämning, hvilken ännu mindre än den senare termen
»liberal» angaf någon bestämdt utpräglad verldsåsigt, ja
ofta nog användes som beteckning af hvarje åsigt, som
skilde sig från det vanliga. »Min herre», säger Hjerta i
en liten tidskriftsartikel »om jäf mot domare» af 1798: »ett
enda litet förbehåll: anse mig ej för jakobin, derför att
jag i ett mål tänker olika med eder».
Så mycket är visst, att som nittonårig yngling Hans
Hjerta var gripen af den hänförelse för franska
revolutionens grundsatser och för befästandet af dess verk, som
delades af många svenske män med mognare erfarenhet*
med djupare bildning och med fastare samhällsställning
än han, af hofmän och embetsmän, af tänkare och
skalder, och som var en oafvislig följd af enväldets tryck
och till dess något bevis för motsatsen kan anföras, torde ock delta
omdöme böra gälla, så mycket hellre som den patetiska visan ej är diktad
i Hans Hjertas tonart. På samma sätt är den obestyrkta uppgiften, att
Hjerta författat det visserligen mycket roliga stycket *Bön af riksens
ständer vid 1800 ärs riksdag». endast bevis derpå, alt han som
epigram-matiker hade ett stadgadt rykte. — Äfven för en annan revolutionsvisa
>Frihets- och dryckessång hos forntidens greken har Hjerta en tid fått gälla
som författare, sedan den under hans namn intogs i Wallmarks
Antho-logi II del. sid. 239, men författaren var Pehr Enbom, som redan 1796
infört den samma i sina »Skaldestycken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
