- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
XVIII

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XVIII LEFNADSTECKNING.

visa frågor derom till ett särskildt utskott, emedan det
hemliga utskottet vid 1792 års riksdag äfven uppgaf förslaget till
den afgift i speciemynt, som då af riksens ständer faststäldes.
Det skulle då vara det hemliga utskottets ensak att föreslå
lagar, emedan det vid samma riksdag hos Kongl. Maj:t anhöll,
att ett lika straff måtte fastställas för efterapning af
riksgäldskontorets kreditsedlar som för efterapning af bankens. Dessa
äro de hufvudsakliga skäl, hvilka jag hoppas måtte blifva noga
öfvervägda, i händelse någon fråga om de af herr majoren
Holst och mig yttrade meningars laglighet skulle hos höglofliga
ridderskapet och adeln uppkomma. Att riksens ständer ega
en oinskränkt rättighet att förordna om styrelsen af de
penningeverk, som stå under deras garanti och vård, synes mig
vara enligt med det enklaste förnufts fordringar; och att
grundlagen icke kan vara i strid med dessa, anser jag mig lika
berättigad och skyldig att tänka. Denna tanke kan visserligen
icke vara vådlig under en konungs styrelse, som dagligen bevisar
sin öfvertygelse vara, att en stats bestånd beror af ett sorgfälligt
iakttagande af hvars och ens i lagen grundade rättigheter.

Landtmarskalken visste emellertid bättre hvad
»konungen ville», och på honom verkade icke kraften af de skäl
Hjerta och hans vänner hemtade af riksdagens rätt öfver
sitt eget verk. Om ock Hjertas hänsynsfulla yttranden om
K. M:ts sorgfälliga iakttagande af riksdagens rättigheter
i sig sjelfva voro allvarsamt menade, skulle hofpartiet och
konungen snart sörja för, att de fingo hela karakteren af
en persiflage. Landtmarskalken afklippte alla yrkanden
på riksdagens rätt att känna sitt eget verks ställning med
den kategoriska förklaringen, att han ansåg 47 §
regeringsformen förhindra all proposition om uppdagande af
riksgäldskontorets förhållanden.

»Jag protesterar!», ropade Hans Hjerta.

»Protesterar friherre Hjerta mot mig eller emot saken?»
frågade landtmarskalken.

»Jag protesterar mot hvarje inskränkning af riksens
ständers rätt att öfverlägga och besluta om
riksgäldskontoret i plena» — i hvilken protest flere riddarhusledamöter
hördes intämma.

Men buller och protester hjelpte naturligtvis icke.
Landtmarskalken var obeveklig. — Det var nu Georg Adler-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free