Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
Man återvände nu till det forna och ibland de
skandinaviska folken endast i vissa fall aflagda bevisningssättet
med sjelfsins ed, bekräftad af mededsmäns eller trovärdiga
sakpröfvares. Till skilnad från bevisningen med ordalia,
som kallades probatio vulgaris, blef denna, såsom af
kyrkomöten och påfvarne föreskrifven, benämnd probatio
cano-nica. Den företer sig under flerfaldigt olika skepnader, ej
blott i olika folks lagar utan äfven i hvarje sådan. Det
väsentliga i denna mångfald var, att föregifna händelsers
sanna förhållanden skulle, då de icke voro uppenbara,
styrkas med flera eller färre ärliga mäns edbekräftade
utsagor af sin vetskap eller sin öfvertygelse derom. Så"
lunda måste tron på gudomliga underverk lemna rummet
at den gamla tron på mannaord. Men ingendera medgaf
någon af det förnuftiga tviflet ledd undersökning, och,
såsom jag längre fram kommer att visa, blef omsider den
senare i sin ovilkorlighet befunnen föga mindre sviksam
än den förra.
En skarpsinnig forskare1 har velat i det gamla
germaniska rättegångssättet finna endast käromål, svar och
dom, men alls ingen juridisk bevisning. För domslut har
han ansett icke blott enviget och ordalierna utan äfven
vittnens utsagor. Utan att här kunna fördjupa mig i
någon pröfning af denna mening, må jag blott anmärka, att
den synes utgå från ett begrepp om juridisk bevisning,
efter hvilket de flesta ännu gällande sätten deraf också
kunde till domsåtgärder hänföras. En ovedersäglig urkund,
tvenne vittnens sammanstämmande berättelser, ett
behörigt läkarebetyg afgöra nu en saks utgång lika ofelbart
7:de århundradet, äro anförda af Majer 1. c. sid. 86—88. — Kardinalen
Vilhelmus Sabinensis förbjöd jernbyrden i Norge 1247; Lagerbring So.
rikes historia, del. 2, sid. 488. Detta gaf utan tvifvel anledning eller styrka
åt Birger Jarls beslut. Jfr påfven Alexander III:s ofvan åberopade bulla.
1 K. A. Rogge i den förut anförda skriften, s. 93 o. f. »Betrachtet
man das Gottesurtheil und den Ausspruch der Zeugen als das, was sie
wirklich waren, richterliche Urtheile, so gab es im altgermanischen
Pro-cesse gar keinen Beweis, sondera nur Wort, Antwort und Entscheidung*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
