Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 205
som jernbyrden eller ederna af vittnen eller medsvärjande
eller nämnden den fordom afgjorde, och lägga på
domarens öfvertygelse lika tvingande band1. Men de
benämnas dock bevis och ej domar och må ej heller annorlunda
benämnas, så länge man erkänner det vara domarens
egentliga kall att hänföra hvarje honom förebragt och
efter lagens fordringar styrkt särskildt faktum under det
rätta bland samma lags allmänna bud 2.
Ordnad domaremakt förutsätter ordnadt borgerligt
samhälle. Innan slägtförbunden hunnit att dertill utbilda
sig, skulle hos germanerna, såsom hos alla andra folk i
enahanda tillstånd, bevisning och dom nödvändigt
sammanblandas i de tillfälliga och hastiga åtgärderna att
bi-lägga stridigheter emellan de förbundna slägterna eller
att bestraffa, rättare hämnas, sådana missgerningar, som
rörde dem alla. Detta senare synes hafva ibland de tyska
germanerna tillkommit menighetsförsamlingarna allena, det
förra både dem och deras "höfvidsmän, utan att rättighe-
1 Alla sådana band har den beryktade Jeremias Bentham velat
lossa. I ett digert verk, kalladt Rationale of judicial evidence, har han
yrkat, att det må helt och hållet ankomma på lagskiparens omdöme att
afväga giltigheten af juridiska bevis, emedan de skola hos honom dana
och befästa en bestämd öfvertygelse. På detta sätt skulle domen
innebära bevisningen, likasom efter Rogges åsigt af den forngermaniska
rättegången bevisningen skall hafva inneburit domen. Prof. Zachariæ, som i
den af honom och Mittermajer utgifna Zeitschrift fur Rechtsiuissenschaft
und Gesetzgebung des Auslandes, 1829, recenserat Benthams ifrågavarande
arbete, har ganska riktigt anmärkt, att hans teori lemnade ingen borgen
mot domaresjelfsvåldet. Före honom har Filangieri yrkat, att en
anklagelse väl må bestyrkas genom sådan bevisning, som lagen bestämmer,
men dock icke blifva såsom sann gällande, om den icke tillika
öfverensstämmer med domarens moraliska öfvertygelse. Ett suspensivt veto
mot de legala bevisens kraft skulle då tillkomma domaren.
2 Jfr dr C. J. Schlyters anmärkningar, i anledning af striden
angående det forna förhållandet emellan domare och nämndt uti tidskriften Svea,
i häftet, andra upplagan. Dessa tillfälliga anmärkningar, hvilkas vidare
utveckling utaf den kunnige författaren vore att önska, framställa, efter
mitt omdöme, en lika sann som enkel teckning af vårt gamla
rättegångs-sätt. — De finnas nu intagna med några tillägg uti dr Schlyters nyligen
(1836) utgifna första häfte af Juridiska afhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
