Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
het1. Genom skifte kunde han förbyta slägtjord i
annan jemngod, som då antog den förras egenskap, men
om köp och skifte voro blandade och det förra
öfvervägande, gälde bördsrätten till den egendom, hvilken
han sålunda utan skäligt vederlag föryttrat2. Ännu
mindre än genom försäljning kunde genom gåfva jord^
som borde bibehållas åt slägten, skiljas derifrån utan
samtycke af innehafvarens fränder, och sedan det
omsider lyckats påfvedömets tjenare att införa bruket af
själa-gåfvor eller testamenten till kyrkor och kloster, medgåfvo
dock icke de i Svea rike gällande landskapslagarna och
sedermera den allmänna landslagen, att mot arfvingars
vilja sålunda bortgifva mera af ärfd eller eljest
bördfången jord än en tiondedel3. Blott till den jord, som
bonden utom sin börd köpt eller annorledes aflat, hade
han i en, senare tid full eganderätt, och följaktligen makt
att, såsom det heter i Sudermannalagen, den giva ok
gjälla ok sälja hvem han villeV Men så vida han hade
efter ingånget äktenskap förvärfvat sig den samma, var
hustrun deruti, äfvensom i alla boets lösören, delaktig
1 Upl.-l. J. B. fl. 9; Vestm.-l. J. B. fl. 16; Suderm.-L J. B. fl. 9;
L.L. J. B. kap. 7. — Förpantning af jord var då egentligen vilkorlig
försäljning, med rättighet att den å bestämd tid återlösa. Enligt Östg.-L
E. S. B. fl. 16, skulle pant af jord först bjudas fränder, som egde
förmånsrätt att lån derå gifva.
2 Upl.-1. J. B. fl. 8; Vestm.-l. J. B. fl. 7; Sud.-1. J.B. fl. 12.
3 Upl.-l. Kirk. B. fl. 14; Vestm.-l. Kr. B. fl. 13; Sud.-1. Kirk.
B. fl. 12; L.L. Kirk. B. kap. 14. Hels.-l. Kirk. B. fl. 16 bestämde till
16 öre det högsta beloppet af själagåfva utaf firfdt gods, när arfvingarne
ej till sådant användande deraf samtyckte. — Efter Vestg.-l. yngre codex
Kirk. B. fl. 60, jemförd med J. B. fl. 46, kunde ej något af slägtjorden,
utan blott viss andel af mans eller qvinnas enskilda egendom, bortgifvas»
4 I de äldsta tiderna synes köpejord äfvensom den lösa egendomen
i ett bo hafva tillhört slägtmedlemmarne inom ett hushåll gemen&ami.
Att sådant var det allmännare förhållandet efter de danska lagarna, har
blifvit ådagalagdt af Kofod Ancher, Schlegel och Kolderup
Rosenvinge-Se den sistnämndes Grundrids af den danske Retshistorie, § 118. samt
An-chers Saml\ skrifter med Schlegels anm. 2 del. ss. 347 o. f. I de
svenska lagarna, i synnerhet de götiska, förekomma flera spår dertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
