Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 411
för en treding, och när sådan aflingejord vidare
öfvergick till deras arfvingar, blef den i dessas och deras
efterkommandes besittning slägtjord.
Så öfverensstämmande de särskilda landskapslagarna
äro sig emellan samt med dem den allmänna landslagen
uti omsorgen att bevara åt hvarje slägt dess jord, så
skiljaktiga visa de sig uti bestämmelserna af arfföljden.
Den äldsta af dem, Vestgötalagen i dess först
upptecknade skick, ådagalägger den ännu då, strängare än
sedermera, gällande grundsatsen, att varaktigheten af
släg-ternas sjelfständighet borde försäkras genom
sammanhållning af deras både fasta och lösa egendom under manlig
styrelse. Men den röjer .tillika de första stegen af
öfvergången ifrån denna åldriga grundsats till den nyare
utaf kristendomens anda gynnade afsigten att bereda
åt slägternas timliga medlemmar sjelfrådighet, genom
utgrenad arfsdelning och äfven qvinnokönet medgifven
rätt dertill. I berörda lag begynner en strid emellan de
allmänna och enskilda fordringarna inom slägtlifvet,
hvilken med skiftande vinning för de senare fortgår uti de
öfriga landskapslagarna, medlas i konung Kristofers
landslag, men upplifvas åter, under de derefter följande
århundraden, så väl i rättsläror som i lagstiftning och
lagskipning. De yttersta motsatser af faststäld och ej
endast föreslagen rätt, som denna strid intill våra dagar
företer, äro å ena sidan den ofvannämnda äldre
Vestgötalagen, å den andra Uplandslagen. Den förra
medgifver arfs skiftande emellan de personer, som den
förklarar vara samarfva inom gifna skyldskapsled, hvaraf
den bestämmer ordningen; vilkorligen tillägger den äfven
arf åt qvinna, när nämligen inom det dertill berättigade
ledet, som hon tillhörer, ingen af mankön finnes; men
den godkänner icke det mäktiga medlet att splittra arf,
— delning deraf emellan närmare och fjermare led
genom öfverflyttning af en förut afliden persons rätt på
hans afkomlingar. Detta romerska jus repræsentationis
antager Uplandslagen intill femte led af icke blott ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
