Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2 VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
är svarandens neij så gott som åklagarens ja, ock bor
eij tvingas til lagen»1; att »ther som så blinde saker äro.
ther man icke kan uthleta hvad rätt är, tå skal man giffva
honom lös som beklagat (anklagad) är, ther han än voro
bruzligh, förty th et är fast bettre, att giffva en bruzlig
lös, än pijna och plåga honom, som obruzligh är»; att
»med edh skal man svara och icke klaga, och ingen mä
sväria sig penning til»; att »all dom skal befestas med
uppenbara skäl och bevijss, ty domaren skal intet döma
uthan effter skäl och bevijss»; att »effter then bekännelse
som en varder pijnt och plägat til skal ingen dömas»
o. s. v. Dessa föreskrifter ligga till grund för vår nuvarande
rättegångsordning, och den, att edgärdsmän skulle blott
intyga hvad de trodde sant vara (juramentum credulitatis),
upptogs ur domarereglerna efter ett århundrades förlopp
för att då såsom lag göras gällande, intill dess detta
bevisningssätt alldeles upphörde.
Det var likväl icke några nya rättsbegrepp, utan de
gamla svenska, som domarereglerna förkunnade. De
lämpade dem blott till samhällets dåvarande skick, hvilket
medgaf och fordrade, att den offentliga makten skyddade
mera kraftigt, än den förut kunnat, en utan skäl anklagad.
Dennes rättighet att ställa en värjande bevisning emot
åklagarens angripande var medgifven i nästan hvarje flock
af de gamla lagbalkarna.
Uti en och annan af de fa egentliga rättsförfattningar,
som Gustaf I utgifvit, särdeles i de punkter, hvilka konungen
och riksens råd beslutit i Örebro år 15382, igenkänner man
de grundsatser, som domarereglerna utveckla. De
sistnämnda lägga vigt på beviset med tvenne eller flera
vittnen, som bestämdt intyga hvad de sjelfva sett och hört.
1 Lag, så brukadt som här i det forna rättsspråket, betydde det
lagliga försvarsmedlet egen ed, bekräftad af medsväijande. Dessa kallades
ock lagmän, i hvilken bemärkelse detta ord flerestädes i domarereglerna
förekommer.
2 Schmedemans s. k. Justitiæverk, s. 7. — Vid denna tid lärer Olaus
Petri ännu hafva egt konungens förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
