Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBÄTTRING AF LAGSKIPNINGEN I SVERIGE. .321
ning, som regeringen ville härom vidare bestämma; —
att när någon gröfre missdådare, som under en längre
tid varit förrymd eller hållit sig undandold, sedermera
igenkomme, hofrätten egde att taga i betraktande brot;
tets grofhet, och derest »exilii> långvarighet kunde
pröfvas någorlunda svara deremot, då låta honom behålla
lifvet och slippa med penningböter; — att icke ens i
sådana brottmål, der oqvädinsord blifvit åtalade, ändring
af underrätts utslag finge hos hofrätt sökas genom vad,
utan endast per supplicationem eller, såsom det nu heter,
genom besvär1.
I Februari månad 1640, då regeringen, rådet och
rikets ständer voro samlade i Nyköping, ditkallades
äfven presidenterna samt några assessorer från Svea, Göta
och Åbo hofrätter för att rådpläga om sjutton dem
förelagda frågepunkter, förut framstälda, såsom det synes,
af en eller annan bland nyssnämnda öfverdomstolar2.
Denna lagkommission föreslog åtskilliga stadganden till
afhjelpande af missbruk och oredor i lagskipningen. De
vigtigaste bland dess förslag voro: att lagläsare, hvartill
de, som erhållit förläningar af häradsrätter, ofta använde
odugliga personer, skulle, då häradshöfdingarne vore in-
1 Af ålder egde appellation rum jemväl i brottmål, dem lagmännen,
äfven omedelbarligen, upptogo till ransakning och afdömande. Men
sedan uti rättegångsordinantien af 1614 och rättegångsprocessen af 1615
det blifvit stadgadt, att gröfre sådana mål skulle underställas hofrätternas
och konungens pröfning, gjorde sig småningom gällande den praxis, att
ej heller de ringare kunde till högre instans fullföljas genom vad, i följd
hvaraf endast civila vädjade mål ^culle af lagmansrätt upptagas, men de
kriminella, när underställning ej fordrades, få genom besvär ifrån
häradsrätt fullföljas till vidare pröfning af hofrätt. Afvikelser från denna praxis
voro likväl icke sällsynta, och dess giltighet sattes stundom i fråga äfven
iaom senaten. Den blef till principen bekräftad genom Kongl,
förordningen om processen i krigsrätter af den 2 Mars 1683, \ 13, hvilken
öfverensstämde med 139 § i krigsartiklarna af 1621, hvilken likväl stod
i rak strid mot den nästföregående 138 — Jfr Lagus diss. acad. De
remediis juris contra sententias etc. Aboæ 1823, P^* 44 och 45, samt
Nordström, Svenska samhällsförfattningens historia, II. 564.
1 Flera bland frågepunkterna röja, genom anförande af finska
förhållanden, sitt ursprung från Åbo hofrätt.
Järta, Skrifter. /. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
