- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
2

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det blir snart mörkt, – sade Bernhard, en af
boerne, – och det blir då svårt för vår Hans att hitta
rätt på vårt läger; jag skall gå till sluttningen och der
affyra några signalskott.

– Låt bara Stark sköta sig sjelf, – sade Henrik,
en annan boer, – ingen löper mindre fara att råka vilse
än han.

– Ja, men jag skjuter ändå; det kan ju icke skada,
och ehuru Hans är lika snabb och djerf som vaksam
och försigtig, så kan han dock öfverraskas af mörkret,
i synnerhet som han icke känner den här trakten så noga.

I det han sålunda ursäktade sitt förehafvande,
fattade den man, som de andre kallade Bernhard, sin till
elefantjagt bestämda tunga dubbelbössa, klättrade upp
för en liten höjd i närheten af lägret och affyrade, när
han hunnit upp, hastigt båda piporna efter hvartannat.
Detta är en mycket bruklig signal bland de afrikanske
jägarne och betyder, att man uppslagit sitt läger för
natten på det ställe, hvarifrån skotten höras.

Då intet svar erhölls på skotten, återvände
Bernhard till sina följeslagare, och hela sällskapet började
intaga sin aftonmåltid.

– Din älskling har alltså icke svarat dig, Bernhard,
– sade en af boerne, – ehuru du ropade honom så högt.

– Hans Stark är en pålitlig och trogen vän, –
svarade Bernhard, – och ingen får i min närvaro tala
lättfärdigt om honom.

– Rätt så, Bernhard, var trofast emot dina
vänner, och de skola i sin ordning vara trofasta mot dig!
Han är allas vår gode vän, och det finnes väl knappt
någon ibland oss, som han icke redan gjort den ena eller
andra goda tjensten; men hvad gör då Tempili, kaffern?

Vid dessa ord vände sig allas blickar till den ene

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free