- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
3

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af kaffrerne, hvilken rest sig och fattat bössan, i det han
ifrigt blickade in åt skogen, medan hans mörkare
kamrat icke mindre uppmärksamt stirrade åt samma håll.
Det var en vacker anblick att iakttaga denne
vildmarkens svarte son, hvilken, på detta sätt liggande på lur,
just tycktes passa till hela scenen.

Sedan han uppmärksamt lyssnat några ögonblick,
höjde han handen och hviskade »leuew, toa» (det
holländska och matabiliska uttrycket för lejon).

Leuew! – utropade boerne, i det de grepo sina
vapen, som i fall af behof lågo nära till hands.

– Rör om elden, Piet, – sade Henrik, – så att
vi kunna lysa gästen hem.

En knippa torrt gräs och qvistar kastades på elden
och åstadkommo en klart flammande låga, som upplyste
den urgamla skogens grenar och klängväxter.

I detsamma lågan slog upp och bränslet sprakade,
hördes från skogen ett sakta rytande, som genast
upplyste jägarne om, att kafferns skarpsinne icke bedragit
honom, och att verkligen ett lejon lurade bland buskarna.

– Skjut af ett skott, Karl, – sade en af
holländarne, – så att förskräckelsen drifver bort odjuret, ty i
vår närhet får det icke stanna.

Karl sigtade inåt buskarna och gaf eld. Vid
smällen och genljudet af boerns skott hördes ett högt
ursinnigt rytande, och lejonet, som såg sig svikit i sina
förväntningar på en god måltid, smög vresigt sin väg.
När jägarne märkte detta dess återtåg, slogo de sig åter
sorglöst ned vid sin aftonmåltid, och endast kaffrerne höllo
då och då upp att äta för att lyssna och iakttaga det
närbelägna busksnåret.

Solen hade gått ned för ungefär tre timmar sedan,
när fullmånen uppsteg på himlen och boerne efter slutad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free