Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredde sig att emottaga faran. Ett ögonblick var allt
tyst, men derpå utropade Bernhard:
– Det kan icke vara någon annan än Hans; han
måste ha mött lejonet i mörkret; holla, Hans! Hans!
– Här! – svarade en röst uppifrån toppen af
kullen, – är det Bernhard?
– Ja, Hans! – Är du sårad?
– Icke jag, men lejonet; det ligger i dödskampen
bland buskarna här; jag vill icke röra mig från stället,
då jag icke kan se det. Kunnen I icke skaffa hit ett
par brinnande grenar?
Nquane, kaffern, och Bernhard togo hvar sin
brinnande gren, fattade bössorna och började stiga upp för
kullen.
– Hitåt, – sade Hans, – lejonet ligger till höger
om eder, och jag tror, att det redan är dödt, men vi
vilja hellre undvika det, tills vi äro säkra.
Med dessa ord närmade sig Hans några buskar
och kastade en hand full brinnande gräs framför sig. –
Det är dödt, se bara en så präktig krabat; kom, skola
vi draga huden af den.
– Det kunna vi göra sedan, Hans, – menade
Bernhard, – kom nu först ned till lägret och ät och
berätta oss, hvar du har varit.
– Nej, affärer framför allt, – ropade Hans. – Om
några minuter kunna schakalerna redan ha förderfvat
huden, alltså vilja vi först draga rocken af karlen, och
sedan äter jag qväll.
Det dröjde icke länge, förrän Hans med de båda
andres tillhjelp dragit huden af lejonet; derpå återvände
de till lägret, der den nykomne hjertligt välkomnades.
Hans Stark, sådan han nu satt der och åt och
förtärde sin enkla måltid med en aptit, som häntydde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
