- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
6

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett föregående längre fastande, gjorde alldeles icke
intrycket af någon ovanlig man. Han var ännu helt ung
– att döma efter utseendet icke öfver tjugutvå år –
och icke synnerligt storväxt; han var emellertid starkt
byggd, ehuru detta oaktadt hans kropp tycktes vara mera
vig och smidig än egentligen kraftig. Hans små djupt
liggande ögon hade ett allvarligt, eldigt uttryck och en
liflig blick, som lätt utvisade, att han kunde iakttaga
mycket mera än annat folk. Kamraterne tycktes noga
känna hans egendomligheter, ty under det han åt,
rigtade ingen ett ord till honom, då de visste, att de icke
skulle erhålla något svar. Men när han ändtligen stillat
sin hunger, blef samtalet snart lifligt.

– Hvad har du då sett och gjort, Hans, och
hvarföre kom du så sent? Vi fruktade, att du i mörkret
tappat vägen till vårt läger och icke skulle uppnå det
i afton.

– Tappa vägen, – svarade Hans, – det var ingen
lätt sak, när man betänker, att I gjort halt vid den enda
flod, som finnes på tio mils omkrets; men jag var nära
att blifva borta hela natten, då jag kom att tänka på
eder vackra, feta antilopstek, som I haden till
qvällsvard, och så vände jag om hit igen.

– Och hvad hade kunnat föranlåta dig att blifva
borta?

– Man plägar just icke gerna gå och spatsera två
timmar efter solnedgången, när lejonen börja runden.

– Nå, hvad uppehöll dig då? – frågade
Bernhard. – Du lemnade oss helt plötsligt.

– Detta, – sade Hans, i det han ur sin
rockficka framdrog den trofé, som den lycklige jägaren
genast tillegnar sig. Den består af elefantens svansända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free