Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo honom genom tecken att förstå, att de skulle
göra bruk af dem, i fall han motsatte sig deras
anordningar.
Hans märkte, att sällskapet vände sig åt öster,
följaktligen aflägsnade han sig allt mer från sina
landsmän. Den enda utsigten till räddning tycktes honom
ligga i möjligheten, att Victor och Bernhard skulle leta
efter honom och följa hans spår; men hans båda vänner
skulle ju dock icke ensamma kunna upptaga kampen
ined tolf med bössor beväpnade män.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Fången. – På slafskeppet. – En förhoppning. –
Den engelska briggen. – Befriad.
Utan ringaste tvekan rörande vägen fortsatte skaran,
i hvars midt Hans befann sig såsom fånge, sin marsch
ända till kort före solnedgången. Karlarne samtalade
lifligt med hvarandra, och Hans utgjorde, efter hvad
han kunde tycka, ofta föremålet för deras prat, dock
kunde han icke förstå ett ord af deras språk, som han
förmodade vara portugisiska.
Hvad som förblef fullkomligt obegripligt för Hans,
var orsaken till hans tillfångatagande. Någon förbrytelse
hade han ju icke begått, utan endast jagat på ett fritt,
herrelöst område.
När solen så mycket närmat sig horisonten, att
trädens skuggor förmörkade skogen, gjorde sällskapet halt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
