Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men på morgonen den elfte dagen tycktes man vilja
företaga en förändring med dem. De personer, som
haft vakten, inträdde tidigt i rummet och antydde dem
att följa med. Fjättrarna togos af dem, och sedan man
gifvit dem att förstå, att man vid ringaste försök till
flykt skulle stöta ned dem, blefvo zuluerne och Hans
förda till stranden. Icke långt derifrån och skyddadt
af en skogbevuxen landtunga låg ett långt, lågt fartyg,
för ankar, hvars utseende skulle väckt misstanke hos
hvarje sjöman. Man införde fångarne i ett skjul nära
hafvet, och kort derpå infunno sig ett halft dussin mörka
karlar af vildt utseende, hvilka tycktes vara matroser.
Hans tilltalade dem så väl på holländska som på
engelska, utan att de emellertid hörde på honom.
Efter ett längre samtal blefvo Hans och zuluerne
bundne vid hvarandra och af matroserne förda till en
båt. Här tvang man dem att lägga sig på bottnen af
båten, som genast stötte från land och rodde till det
större fartyget.
Knappt hade Hans beträdt fartyget och kastat en
första blick ned i rummet, förrän han vardt öfvertygad
om sanningen af de förfärliga skildringar, som han hört
och läst rörande slafveriet. Öfver två hundra svarte
voro sammanpackade i det trånga rummet och bundne
som vilda djur. Tanken att kanske behöfva tillbringa
månader i detta rum och i sådant sällskap, var för en
man som Hans, hvilken i hela sitt lif icke andats annat
än den friska landtluften, alldeles odräglig.
Till och med döden tycktes honom bättre än detta,
och med plötsligt uppbjudande af hela sin styrka gjorde
han sina händer fria från fjättrarna, fattade en
handspak, som låg i närheten, och hade i ett nu slagit de
båda matroser, som släpat honom om bord till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
