Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera regelbundet, utan reste sig oupphörligt häftigt upp
för att derpå ett ögonblick stå stilla. Äfven bland
matroserne rådde en ovanlig rörelse, och vindens tjut i
tacklingen öfverröstade till och med de fängslade
slafvarnes stönande och vrålande. Detta tillstånd varade
hela fjerde dagen och den derpå följande natten, tunga
vågor slogo mot det lilla fartyget, och skummet banade
sig till och med väg in till de pinade menniskorna i
rummet. Det var en lång, svår natt. Luckan i däcket
var så liten, att den knappt insläppte tillräcklig luft i
rummet för att hindra fångarne att qväfvas, och mörkret
var så djupt, att man icke förmådde se de allra
närmaste föremål.
Knappt hade den första daggryningen visat sig,
förrän Hans hörde ett högljudt skrik på däcket, åtföljdt
af ljudet af hastiga steg och enstaka utrop, som läto
såsom eder. Han försökte utgrunda orsaken till denna
plötsliga rörelse och trodde, att antingen någon olycka
händt fartyget, eller att man af någon för honom
oförklarlig anledning ändrat kursen. När det blef ljusare,
kunde han genom luckan se, att alla segel voro
tillsatta, och af det susande ljudet af vattnet slöt han,
att fartyget sträfvade framåt med ovanlig hastighet.
Hans kunde icke begripa anledningen till denna
plötsliga förändring, dock tycktes mycken oro råda bland
matroserne, och manskapet var så starkt taget i anspråk,
att slafvarne ända till middagen fingo förblifva utan
föda, en omständighet, som förorsakade ett oupphörligt
tjut bland de svarte. På eftermiddagen stormade några
matroser ned i rummet, befriade ungefär ett halft dussin
slafvar, bland hvilka äfven Hans befann sig, från deras
bojor och antydde dem att följa med upp på däck.
Hans efterkom denna befallning med största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
