Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade Hans; – det är zuluer. Jag skulle gerna vilja
rädda dem från undergången.
– Huru vill ni väl bära er åt? – frågade löjtnanten.
– Skulle ni kunna taga upp dem i båten? –
frågade Hans.
– Ja, om de kunna simma hit; men jag kan icke
riskera att ro tillbaka till fartyget, ty då skulle de svarte
vältra om båten.
Hans ropade så högt han kunde »Mena bo», –
hvilket utrop zuluerne lyssnade till, i det de ifrigt
blickade ut i rigtning åt båtarna. När han på detta
sätt fäst deras uppmärksamhet på sig, ropade han på
zuluspråket:
– Springen i sjön och simmen hit, eljest ären j
förlorade.
Ett ögonblick tycktes zuluerne tveka, men när de
sågo sig om och märkte, huru elden med hvart
ögonblick tilltog i häftighet, besinnade de sig icke längre,
utan kastade sig i hafvet. I nästa ögonblick syntes
deras hufvuden öfver vattnet. De summo hastigt till
båtarna och blefvo upptagne af matroserne.
Zuluernes flykt märktes icke en gång af de svarte,
som fortsatte sitt vansinniga beteende. Lågorna sköto
på två ställen upp ur skeppsskrofvet, och med korta
mellanskof ljöd ett häftigt hväsande, åtföljdt af ett tjockt
ångmoln, som om vatten blandat sig med glöden.
– Jag tror, att lågorna på något ställe
genomfrätt bottnen, och att vattnet nu tränger in. Se, nu
börjar det sjunka!
Allas blickar voro rigtade på fartyget. Lågorna,
som redan nått half masthöjd, försvunno plötsligen, och
ett väldigt ångmoln höjde sig i deras ställe. Skrofvet
sjönk långsamt ned, och båtarna hann nätt och jemt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
