Elefantjägaren Hans Stark / Förord (1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

När engelsmännen år 1796 besatte den holländska Kapkolonien, utgjordes dess invånare af flitige jordbrukare och boskapsskötare, hvilka i många afseenden understöddes och gynnades af moderlandets regering. Så mycket hårdare och mera tryckande kände derföre desse »boer» det nya engelska regementets åtgärder. Ihållande undersökningar af regeringskommissioner medförde slutligen år 1815 ett uppror, på hvilket talrika afrättningar följde. Stället för dessa exekutioner kallas ännu i dag »Schlachter’s Nek». Osäkerhet till egendom och godtycklig styrelse stegrade i så hög grad de ömsesidiga rifningarna, att regeringen i hemlighet inlät sig i underhandlingar med de infödde för att vid förnyade stridigheter kunna räkna på desses understöd. Från 1817 till 1824 uppeggades kaffrerne vid gränsen att ödelägga gränsböndernes gårdar, plundra fälten och uppbränna husen. Men först år 1834 kom det till ett verkligt kafferkrig. Trots infödingarnes fullständiga fördrifvande och öfriga framgångar, som boerne tillkämpade sig, afslöt regeringen genom lord Glenelg den 26 december 1834 med kaffrerne ett fördrag, genom hvilket bönderne kommo till insigt af, att deras lif och egendom afsigtligt skulle blifva utsatta för en ständig fara. Derföre beslöto de att lemna sina fäders hem och vandra norrut i vildmarken. De togo med sig

viii

hvad de kunde få rum med i sina stora oxvagnar och gingo i januari 1836 öfver Oranjefloden. Under en duglig mans ledning drogo de till ett antal af 8,000 åt norden. Vid Vaalfloden blefvo de öfverfallne af Moslekaze, de vilde matabiliernes höfding. I första kampen dödades omkring 30 män och röfvades några barn. Ett nytt öfverfall i oktober 1836 fann bönderne förberedde. De bragte qvinnor och barn i säkerhet i sin vagnborg och försvarade denna medelst sina långa elefantbössor med uthållighet och skicklighet. Likväl hade de att beklaga förlusten af sin boskap. Dessa ständiga strider hafva ännu i dag icke nått sitt slut, och om äfven i de mera sydligare områdena invånarne, kunna berömma sig af skyddet af ordnade förhållanden och i fred, om än i sitt anletes svett, odla sin jord, så måste likväl de nordligare boende landsmännen ständigt vara förberedde på strid, då hvarje dag kan tvinga dem att gripa till vapen till sitt försvar. I efterföljande blad må den ungdomlige läsaren med mig genomvandra dessa välsignade landsträckor för att deltaga i de svåra striderna, om icke i verkligheten, så dock i inbillningen, och jag hoppas, unge vän, att efterhärmningens drift måtte vakna hos dig och du tidigt lära att uppskatta mod, uthållighet och handlingskraft såsom lofvärda och vigtiga egenskaper hos mannen.