När engelsmännen år 1796 besatte den
holländska Kapkolonien, utgjordes dess invånare af
flitige jordbrukare och boskapsskötare, hvilka i
många afseenden understöddes och gynnades af
moderlandets regering. Så mycket hårdare och mera
tryckande kände derföre desse »boer» det nya
engelska regementets åtgärder. Ihållande
undersökningar af regeringskommissioner medförde slutligen
år 1815 ett uppror, på hvilket talrika afrättningar
följde. Stället för dessa exekutioner kallas ännu i
dag »Schlachter’s Nek». Osäkerhet till egendom
och godtycklig styrelse stegrade i så hög grad de
ömsesidiga rifningarna, att regeringen i hemlighet
inlät sig i underhandlingar med de infödde för att
vid förnyade stridigheter kunna räkna på desses
understöd. Från 1817 till 1824 uppeggades
kaffrerne vid gränsen att ödelägga gränsböndernes
gårdar, plundra fälten och uppbränna husen. Men
först år 1834 kom det till ett verkligt kafferkrig.
Trots infödingarnes fullständiga fördrifvande och
öfriga framgångar, som boerne tillkämpade sig,
afslöt regeringen genom lord Glenelg den 26 december
1834 med kaffrerne ett fördrag, genom hvilket
bönderne kommo till insigt af, att deras lif och
egendom afsigtligt skulle blifva utsatta för en ständig
fara. Derföre beslöto de att lemna sina fäders hem
och vandra norrut i vildmarken. De togo med sig
hvad de kunde få rum med i sina stora oxvagnar
och gingo i januari 1836 öfver Oranjefloden. Under
en duglig mans ledning drogo de till ett antal af
8,000 åt norden. Vid Vaalfloden blefvo de
öfverfallne af Moslekaze, de vilde matabiliernes höfding.
I första kampen dödades omkring 30 män och
röfvades några barn. Ett nytt öfverfall i oktober 1836
fann bönderne förberedde. De bragte qvinnor och
barn i säkerhet i sin vagnborg och försvarade denna
medelst sina långa elefantbössor med uthållighet och
skicklighet. Likväl hade de att beklaga förlusten
af sin boskap. Dessa ständiga strider hafva ännu
i dag icke nått sitt slut, och om äfven i de mera
sydligare områdena invånarne, kunna berömma sig af
skyddet af ordnade förhållanden och i fred, om än
i sitt anletes svett, odla sin jord, så måste likväl
de nordligare boende landsmännen ständigt vara
förberedde på strid, då hvarje dag kan tvinga dem
att gripa till vapen till sitt försvar. I efterföljande
blad må den ungdomlige läsaren med mig
genomvandra dessa välsignade landsträckor för att deltaga
i de svåra striderna, om icke i verkligheten, så dock
i inbillningen, och jag hoppas, unge vän, att
efterhärmningens drift måtte vakna hos dig och du tidigt
lära att uppskatta mod, uthållighet och
handlingskraft såsom lofvärda och vigtiga egenskaper hos
mannen.
The above contents can be inspected in scanned images:
vii, viii
Project Runeberg, Sun Dec 16 18:13:06 2012
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hanstark/forord.html