Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 11. Spegels ord "Til Poesiens rättsinnige Elskare". Några grunddrag af hans estetiska åskådning och dess tillämpning på den episka dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 189
nationellt intresse. Det folkligt vordna behofvet att njuta poesi
och se sina drömmar omsatta i vers framkallade ett alltjämt
växande antal poeter och rimsmidare, hvilka, om också
misslyckade i sina flesta alster, genom sin flit bröto mark och byggde
väg för en lyckligare epok. Folkvisan och psalmen, hvilka ernått
den rikaste utvecklingen under 1500- och början af 1600-talet, ägde
icke nog klassiska kännemärken för att fylla de nyvaknade
anspråken. Man drömde om stora ämnen och rikare uttrycksmedecl.
Den inhemska mytvärld, som fortlefde i folkfantasien,
undanträngdes för antikens gudaskaror och senrenässansens allegoriserande
praktlystnad. För att på klassisk grundval skapa en nationell
litteratur ägde man nog ungdomlig företagsamhet att försöka alla
diktarter, från det beskrifvande epos och den allegoriska lärodikten
till tragikomedier, baletter och upptåg, från Lucidors bacchiska
lyrik till Arrhenii serafiska psalmdiktning.
Denna gemensamma nitälskan för poesi och nationell vitterhet
har skapat sig ett af sina ädlaste uttryck i Spegels framför Guds
Werk och Hwila ställda företal »Til Poesiens rättsinnige Elskare».
Med äkta karolinsk vältalighet uppdrager han i detta några
grundlinjer till sin egen smaklära, som klart och medvetet återspeglar
senrenässansens estetiska kulturintressen, sådana de vunnit
herravälde och full utbildning i vårt land:
THe gamble hafwa sagt Poësien wara then första Waggan / i
hwilken Wijsheet hafwer hwijlat / och är så däglig / men så oförmerkt
upwuxen / som Perlan uthi Perlemoor; Hedningarna hafwa meent Poësien
wara Gudarnas eget Tungomåål / thet Menniskiorna ej kunna lära / med
mindre them gijfs een synnerlig beqwämligheet ifrån Himmelen; Dy
hafwer Ennius kallat Poeterne helige / säjandes them / genom Gudarnas
besynnerliga Nåd / sendas hijt på Jordene / hwilket man eenkannerliga om
Orpheo, Lino och Musæo troot och sagt hafwer.
I ljka måtto betygar Ovidius thet wara een Guddomelig Ande som
upwäkker sådant Ljf och Lius i Förståndet / at man i korte Verser kan
sammanfatta så åtskillige ting; Dy äre och alla the gamlas Lager / alla
Sibyllina oracula, samt the äldste Seede-Läror på thet sättet beskrefne /
och förthenskul så myckit meer utaf gemeene Man trodde och wördade;
Ja ingen wil eller kan wägra Poösien sit rätta beröm / utan then som
är så Wrång och Afwog / at han ej kan lida thet ther är Sommar uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
