Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 11. Spegels ord "Til Poesiens rättsinnige Elskare". Några grunddrag af hans estetiska åskådning och dess tillämpning på den episka dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 191
I tillämpningen af Spegels konstuppfattning blir poesien en
formell förmåga att på ett konstrikt sätt och i väl valda ordalag
utföra ett ämne, som är af den beskaffenhet, att det bibringar
människorna allvarliga och nyttiga lärdomar. De moraliska
ändamål, poesien sålunda sträfvar att förverkliga, äro Guds lof, dygdens
befrämjande, fäderneslandets beröm och språkets uppodlande samt
i stort sedt förallmänneligandet af all god kunskap.
De främmande smakdomare, Spegel studerat, hade många
beteckningar på poesien såsom »une théologie allegorique» eller »eine
verborgene Theologie», och för Spegel ägde poesien i anslutning
härtill sin förnämsta uppgift i att förkunna Guds ära och lofsjunga
Hans under, ty »Andacht synes uti then samma så fager / som Aron
uti sina Silkes Kläder / eller som Förbundzens Ark öfwerdragen
med klaart Guld: Förthenskull hafwa ej allenast Fäderna i then
första Kyrkian / Cyprianus, Ambrosius, Prosper, Prudentius,
Juvencus, Sedulius, Aratus, Bernhardus etc. therigenom utsatt sinc
Christelige och Anderijke Tankar / så theras uplyyste Siälar hafwa
både från Helicon och Zion utspridt många klara Strimor; utan
then Helge Ande hafwer och sjelff esom offtast / så på Mosis swåra
Tunga / som på Davids liufliga Harpa / lärt oss huru wj med Rjm och
Psalmer skolom lofwa Gudh». Den religiösa dikten var den ädlaste
af poesiens arter, och öfriga arter vunno i värde ju mera de
närmade sig denna. Af världslig och andlig dikt fordrar han
vissecrligen »enahanda Klädebonad», ehuru den senare bör vara skuren
af ett finare och dyrbarare tyg. Ty då de skalder, hvilka besjunga
värdsliga ämnen till sinnlig förlustelse, släppa sin fantasi loss för
att efter godtycke behandla sitt material och omforma alla detaljer
till diktens försköning, så förutsätter däremot det religiösa
skaldskapet en anderik vishet, som smidigt och noggrant sluter sig till
bibelns ord och till en i andliga lärares skrifter gifven bekännelseform.
Spegels konstuppfattning är den stränge moralistens. Poesien
är på det närmaste förbunden med dygden, ty alla folk, som ifrat
för dygden, hafva jämväl älskat poesien. Den är ett
uppfostringsmedel, som genom sin behagliga framställningskonst beveker hjärtat
och ingifver ädla tankar: »the gamle Wjshetenes Mestare hafwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
