Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 12. Skapelsehistorien som episkt motiv i den äldre litteraturen. Dess svenske bearbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 203
införlifvades verket genom Josuah Sylvesters öfversättning. På
tyska språket studerades du Bartas’ epos i tvänne tolkningar, en
af Tobias Hübner och en af Werder, och i den holländska
litteraturen upptogs det likaledes genom öfversättningar dels af
Zacharias Heyns dels af Rutger Wessel van den Boetzelaer.
För den germanska litteraturen ha dessa öfversättningar varit
af utvecklande betydelse. Särskildt gäller detta den danska och
Anders Christensøn Aroboecs Hexaemeron
Rhytmico-Danicum. Med denna religiöst didaktiska konstdikt tog senrenässansens
smakriktning herravälde öfver den enkla folkpoesien och
reformationstidens anspråkslösa psalmdiktning, och i formellt hänseende
betecknar detta verk införandet af den rimmade hexametern och
alexandrinen på korrekt germansk accentvers. Sina förebilder,
hufvudsakligen du Bartas och Hübner, behandlar Arøboe med stor
frihet, så att hans dikt i lika hög grad är en omarbetning som
öfversättning, i det han ömsom förkortar den franska orginaltexten,
ömsom tilldiktar långa stycken. Vördnaden för skapelsehistoriens
bibliska text kommer honom äfven att något minska af på du
Bartas’ naturfilosofiska betraktelser och didaktiska orationer för att
i stället noggrannare följa den enkla berättelsen och utveckla hvad
han själf sett och upplefvat. Så framträder särskildt
Trondhiemsbiskopen Arøboes iakttagelser af norskt växt- och djurlif ända
därhän, att språket styckevis företer en norsk prägel. I omedelbarhet
äger Arøboe företräde framför Spegel, ja, här och där
framtränger ännu »ligesom en dæmpet Kvidren af Folkesangens Fugl halv
ubevidst ud igjennem de fremmede Formers Gitter, bag hvilke
det dog var Digterens Hensigt at stænge den inde» 1, Han
fal
hvilke min S. Fader den Italianske Alexandrum oc Frantzöske Bartasium
allerførst lyckeligen (som alle døme) hafver æmuleret oc efterfuld». Med
omnämnandet af den italienske Alexander afsåg Christen Arøboe emellertid
endast diktverkets formella sida — alexandrinen — hvilket versmått man gifvit
namn efter dess förmente italienske upphofsman. Spegels missförstånd — om
det är ett sådant — utgör ett nytt bidrag till den oreda, som framkallats
genom den okritiska tilltron till Opitz berättelse om denne apokryfiske Alexander.
1 J. PALudan, Renaissancebevægelsen i Danmarks Literatur, Kjøbenhavn
1887, sid. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
