Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 14. Spegels parafraser öfver Davids Psaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 239
tydelse ägde Psaltaren för Spegel. Hela bibelns innehåll fanns i
de olika psalmerna antydt. De vore skrifna likasom för hvar och
en särskildt och utgjorde tillhopa en spegel, i hvilken en människa
kan se alla sin själs rörelser. De tolkade hjärtats nöd, vore det
än så oroligt, som Sauls var, och lärde, huru man bör ställa sina
böner och sin vandel i hvarjehanda tillstånd. Men David har
icke lämnat sin harpa efter sig och Elias icke sin mantel, så kan
heller ingen till fullo genomtränga, begripa och uttömma
Psaltarens underbara djup.
Denna hänförelse för Psaltaren har vår kyrka tagit i arf efter
Luther själf, som i gripande ordalag betonade denna den »lilla
bibelns» universalitet, och han utgaf sin prosaiska öfversättning däraf,
på det en hvar, som icke kunde läsa och tillägna sig den stora
bibeln, dock måtte äga kärnan däraf i den lilla. I de davidiska
psalmerna sökte han urbilder för den kristna kyrkosången, och
efter deras mönster formade han sina egna psalmer af storslagen
troskraft och äkta folklig anda. Luther samlade kring sig och
inspirerade en religiös sångarskola, som skulle sjunga reformationens
verk till seger. På samma gång han varnade för att genom
godtycklig parafrasering urvattna de davidiska kärntankarna, eggade
han genom sina uppmuntringar sådana män som Justus Jonas,
Spengler, Speratus och Öler m. fl. att utgifva sina af samtiden
med hänförelse mottagna sånger och parafraser. Ända från dessa
och från Luthers egna sju bearbetningar hafva de tyska
psalmböckerna till betydande del fyllts af slika »Psalmlieder», hvilka
tjänat våra sångare till ledning.
Ingen af de under 1500-talet utgifna tyska omdiktningarna
öfver hela Psaltaren lyckades emellertid tillvinna sig sådan
spridning som den af juris professorn i Königsberg Ambrosius Lobwasser
år 1573 verkställda öfversättningen af Clément Marots och Theodor
Bexas verbalt noggranna psalmparafraser, hvilka utgått ur den
eljest mot församlingssången fientliga reformerta kyrkan.
Öfversättningen var försedd med förträffliga franska folkmelodier af Claude
Goudimel, och detta bidrog i väsentlig mån att hugfästa dessa
sånger inom de protestantiska kyrkorna, oaktadt strängt lutherska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
