Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur försynen luggade Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konjaken kom och svaldes; Adamssons blick klarnade
något, och han betraktade sin ledsagare. Vid närmare
granskning såg han ej så farlig ut... För resten!
Naturligtvis! det var fråga om de 10,000 falska och den där
amerikanen! Ett sådant nöt jag varit, tänkte Adamsson,
men avbröt sig vid att den lille herrn ur sin ficka långsamt
framdrog en tidning. Och på denna tidnings framsida
lyste på god svenska det förträffliga ordet:
Polisunderrättelser.
Åter sjönk Adamssons själ stel av fasa, genom
avgrunder av tom förskräckelse...
— Känner ni denna tidning? frågade den lille herrns
röst.
— Nej då, nej då, sade en röst, som Adamsson med
svårighet igenkände som sin egen.
— Men ni är svensk?
— Ja, men mitt namn är greve Stålfelt, jag bor på
Hôtel de Paris, fortsatte den främmande rösten att tala
ur Adamssons mun.
— Det är möjligt, att ert namn här är greve Stålfelt,
men... skulle ni vilja betrakta denna bild, monsieur?
Och en fet vit hand sköt under Adamssons
blodsprängda och intet seende blick ett porträtt av honom
själv, taget i Hälsingborg i juli. Och ovanför stodo fem
förfärliga siffror, som sade: 30,000 kronor erhåller den...
Det gick runt för honom.
— Ännu något konjak, monsieur Ad-damsson,
sade hans ledsagares röst, artigt, men ironiskt. Konjak
kom, Adamsson svalde två glas och hörde åter rösten
tala:
— Man bör ej genast låta modet falla, M. Addamsson!
Förlåt, om jag uttalar ert namn illa; de skandinaviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
