360 Internationella sekretariatet förlädes nu definitivt till Berlin, och till internationell sekreterare utsågs den tyska landsorganisationens dåvarande ordförande Carl Legien. Denne försökte därefter komma i förbindelse med de landsorganisationer, vilka icke voro representerade vid kon- ferensen, i syfte att förmå dem att ansluta sig till interna- tionalen. Man lade därvid särskild vikt vid att förmå den stora nordamerikanska landsorganisationen — American Federation of Labor — att ansluta sig. I Ryssland existe- rade vid denna tid icke någon fackföreningsrörelse att tala om. De organisationer, som där försökte utöva fackföre- ningsverksamhet, nödgades, för att undgå förföljelse från den tsaristiska regeringens sida, antingen iakttaga stor för- siktighet eller också fungera i största hemlighet. Efter hand anslöto sig emellertid en del smärre lands- organisationer, nämligen landsorganisationerna i Finland, Ungern, Kroatien, Serbien och Bulgarien. Från den nord- amerikanska landsorganisationen erhöll man till en början intet svar på skrivelserna, och först 1909 kunde den inter- nationelle sekreteraren meddela, att hans bemödanden att förmå densamma att ansluta sig hade krönts med fram- gång. Till internationalen voro år 1909 20 landsorganisationer anslutna, nämligen de ovan uppräknade samt landsorganisa- tionerna i Rumänien samt i Bosnien-Herzegovina. Det visade sig emellertid ganska snart, att det var förenat med rätt stora svårigheter att upprätthålla förbindelserna med de olika landsorganisationerna. Rent administrativt yppade sig svårigheterna däri, att vissa landsorganisationer försummade att insända den överenskomna avgiften, vilken till en början utgick med 50 pfennig och senare med 1 mark per tusen medlemmar och år. Ävenledes gjorde sig vissa landsorganisationer skyldiga till försummelser med hänsyn till skyldigheten att insända verksamhetsberättelser och annat materiel till det internationella sekretariatet. Men därjämte uppstodo tvister angående internationalens upp-