Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndrade sig från tidens vetenskap och proklamerade att det lägre skulle
förklaras ur det högre, det ofullkomliga ur det fullkomliga.
Emellertid blifva, som vi redan framhållit, den tyska filosofins storslagna
sidor såväl som dess svagheter rätt förklarliga först mot bakgrunden af
det samtida Tysklands ekonomiska och politiska utvecklingsgrad.
Tän-karne kunde, utan att störas af klassintressens hänsyn, i vissa fall föra
de borgerliga idealen ut i så rena och dristiga konsekvenser, att de för
sitt förverkligande peka långt öfver det borgerliga samhället. Så kunde
Kant formulera sitt högsta och ledande moralbud, sitt berömda
»kategoriska imperativ» på följande sätt: »Du skall handla så, att den
grundsats du i ditt handlande följer kan tjäna som allmän regel för alla
förnuftiga väsen.» Detta är så fjärran som möjligt från den bourgeois-moral,
hvilken Tysklands härskande klasser, under betygande af all vördnad för
Kant, sedan följt allt ifrån början af sin kamp mot proletariatet. Fichte
var ännu tydligare. Han bestred utan omsvep en människas rätt att
tillskanså sig en annan människas hela arbetskraft. Han skref:
»Människan skall arbeta, men icke som ett lastdjur, som somnar under sin
börda och efter den nödtorftigaste hvila purras på nytt för att bära samma
börda. Hon skall arbeta utan fruktan, med frejdigt och gladt mod, och
ha tid att lyfta sin ande och sin blick mot himlen, som hon är skapad
att beskåda.»
Fichtes härstamning från proletariatet framträder för öfrigt genom
hela hans lifsverk som en eldstrimma af revolutionära tankar. Han
brännmärkte de utsugande junkrame som dumma och okunniga, fega,
lata och lågsinnade. Det franska skräckväldets tankegång och försvar
ljungar fram ur hans sats: »Rätt måste helt enkelt råda, och den som
icke förstår det, han får tvingas.» Just ur Tysklands bedröfliga historia,
som i hans ögon icke ens var någon historia, härledde Fichte att det
måste vara tyskames kallelse att upprätta ett sannt rättfärdighetens rike,
sådant som ännu aldrig skådats i världen, med all den hänförelse för
medborgarnes frihet, som vi känna från antikens samhällen, men utan
att mäniskomas flertal — på sätt som då var nödvändigt — offrades som
slafvar. Och för friheten glömde han icke jämlikheten.
Just därför att de tyska tänkarne i så hög grad teoretiserade i det
blå, fingo de också från makthafvarnes sida vara så tämligen i fred.
Dock fanns ju områden, där de fingo hålla sig vackert i skinnet, om de
icke ville att korpralskäppen och prästbannstrålen skulle komma fram.
Kant disputerade på det »rena» förnuftets väg bort Vårherre från
himla-tronen, men man lugnade sig när man fann att han släpptes in igen
genom det »praktiska» förnuftets bakdörr. För Fichte blef det kinkigare.
Denne idealist anklagades för ateism och aflägsnades från universitetet i
Jena; under rättegången vacklade han för öfrigt på ett besynnerligt sätt
mellan öfverdrifvet trots och öfverdrifven undfallenhet. Hegel slutligen
upptog bland motsatser, som han i sitt system försonat, också tron och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
