Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet, och själfva treenighetsdogmen passades till sist in i systemet —
tretalets roll minnas vi från dialektiken.
Men var det religiösa området ömtåligt, så var det politiska ännu
vanskligare. 1 Tyskland saknades den fasta punkt, från hvilken de franska
tänkame angripit de privilegierade klasserna: ett själfständigt, socialt
betydande »tredje stånd». De teoretiserade därför om staten som
vak-tare af den sedlighet och ordning de förordade. I sitt berömda utkast
»För den eviga freden» utvecklar Kant att statsförfattningen bör vara
republikansk. Men hur skulle då staten, som var despoternas egendom,
kunna förvandlas till republik? Genom människosläktets moraliska
framsteg, svarade Kant; genom en nationel folkuppfostran, tilläde Fichte.
Men äfven om de härmed förbundo än så ideala föreställningar, rubbade
detta själfklart icke en sten i den bestående despotiska staten.
T. o. m. Fichtes bok om »Den slutna handelsstaten», som han själf
kallade sitt bäst genomtänkta verk, har icke ett spår af den allmängiltighet
författaren nog syftade till; den är en idealiserad skildring af Fredrik
den stores preussiska stat, sådan en tysk småborgare skulle önskat den.
Den preussiske finansministern Struensee — en bror till den olycklige
danske reformministern — mottog år 1800 med välvilja Fichtes
dedikation af arbetet till honom och fann det vara hvarje statstjänares plikt att
söka närma sig där uppställda mönster, äfven om det var tvifvelaktigt
huruvida de kunde nås. Troligen tänkte Struensee på sin bror, som 30
år förut fått plikta med lifvet för sitt försök att ombilda en envålds- och
godsägarestat i borgerlig riktning. Fichte bekämpar Adam Smith och
frihandelsläran icke från socialistiska, utan från den patriarkaliska gamla
ordningens synpunkter. Till den grad saknar han sinne för utvecklingens
riktning på denna punkt, att han betraktar frihandeln som en föråldrad
idé, icke passande för ett verkligt modämt folk. Alldeles i »den
upplysta despotismens» anda menar Fichte att regeringen bör hålla vissa
stånd inom nationen till hvar sin verksamhet, åkerbruk, handtverk eller
handel. Hans förmynderskap går ända därhän att han vill förbjuda
utländska resor för att icke främja tom nyfikenhet och nöjeslystnad.
Sannt är att Fichte också har blick för de mörka skuggorna öfver
Fredrik den stores Preussen: den utsugande militarismen och de olidliga
skattebördorna, som drifva folket till hjälplös förtviflan. Han vill se sin
stat i stället som ett harmoniskt samhälle, hvars enskilda medlemmar
äro tillförsäkrade en anspråkslös småborgerlig existens som sin goda
rätt. I känsla af att den patriarkaliska lyckan ej trifves med
internationa-liteten tänker han sig sin stat afspärrad utåt, som en »sluten handelsstat»,
med sitt särskilda slags pängar, och blott vetenskapen gemensam med
den öfriga världen. Men huru skulle nu allt detta ske? Ja här brast
det; det hela hade ju ingenting med nyskapande verklighet att skaffa.
Fichtes ställning mellan mål och medel är för öfrigt alltigenom tragisk.
Han hade på 1790-talet längtat efter de franska bajonetterna som
frälsare för den fria tanken, hvilken kväfdes af Tysklands smådespoter. Senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
