Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade medan han aftjänade sin
värnplikt råkat i konflikt med en
officer och nödgats fly öfver till
Schweiz, där han lefde i en krets
af unga landsflyktiga radikaler.
Både obestämdheten och
friskheten i hans radikalism voro
som skapade för det dåtida unga
Tysklands stämning, och
skaldens lyriskt-retoriska vackra språk
slog an i mycket vida kretsar.
Man höre första versen i »Bön»
(1841):
Brusa, Gud, i stormens anda, bryt det hemska
lugnets kvalm,
Oif oss efter trälidyllenfrihetstragediensmalm
Bjud att hjärtat åter klappar i den kalla
världens bröst,
Väck oss hämnaren vi vänta, ljude högt en
hjältes röst!
Eller i »Appell!»:
Må ur jorden korsen ryckas,
Nu till svärd de skola styckas —
Himlens herre, tillgif Du!
Slut att verser konstrikt snid
Nu det gäller järnet smida.
Frälsare blir järnet nu!
Eller den ungdomliga
sorglösheten i »Lätt packning» (Th.
Linds öfvers.):
Friboren är jag, kan ej sjunga
till någon furstes pris och of,
bland vårens barn, de täcka, unga,
där är mitt rike, är mitt hof.
Jag bor ej i det stolta fäste,
där endast härskar lyx och tvång
Jag bor, en fågel, i mitt näste.
Min hela rikdom är min sång.
GEORG HERWEGH.
1817- 1875,
Född i Stuttgart skulle han i Tübingen studera
teologi, men greps af tidens frihetsrörelse. Fr&n
Schweiz, dit han måst begifva sig for en
konflikt under sin värnepliktstid, utgaf han 1841
»En lefvandes dikter», som med ett slag gjorde
bonom till den tyska ungdomens älsklingsskaJd.
Hans resa till Tyskland och audiens hos kung
Fredrik Wilhelm IV slöt dock snöpligt, och
han fick bittert känna popularitetens lätta
omkastning. 1844 utgaf han »Nya dikter», där
han svarade sina belackare, blef schweizisk
medborgare och gifte sig med dottern till en judisk
bankir. Han hade nu bosatt sig i Paris, och
därifrån försökte han under revolutionsåret i
spetsen för en trupp tyska arbetare ett väpnad t
infall i Baden. Würtembergska trupper
skingrade dock friskaran, men Herwegh själf lyckades,
ehuru med knapp nöd, komma undan, tack
vare sin hustrus r&dighet. Under sina senare
år lefde Herwegh ett stilla lif i Paris, Schweiz
och Baden.
Till folkets dans min lyra klingar,
för troner aldrig än hon klang!
Till bergets höjd jag lätt mig svingar,
högt i palatser ej jag sprang.
När man på andras fall och tårar
sin uppkomst bygger mången gång,
jag ler och tänker: O, 1 dårar!
Min hela rikdom är min sång.
När Herwegh året därpå reste omkring i Tyskland för att planera för
en tidskrift, hyllades han öfverallt som en triumfator. I sällskap med Ruge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
