Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
letariatet. Filosofin kan icke förverkligas utan proletariatets afskaffande;
proletariatet kan icke afskaffas utan filosofins förverkligande. Men när
alla inre förutsättningar finnas, så kommer den galliska tuppen att för
Tyskland förkunna uppståndelsens dag.»
I denna uppsats, liksom i hans andra »Om judefrågan», skönjas
redan konturerna till hvad som sedan blef den Marx-Engels’ska
»materialistiska historieuppfattningen». Marx analyserade den franska
revolutionens »människorättigheter» och fann bakom dem
bourgeois-individua-lismen, hvilande på en samhällelig basis af en faktiskt ofri och förslafvad
egendomslös massa. Friedrich Engels kom, genom att studera den
engelska industrialismen, fram till samma resultat. Han såg hur den
från människorna skilda egendomen i sina otyglade rörelser slungar ut
människan i elände och träldom, men han såg också hur den, genom
att upplösa alla gamla specialintressen för skilda grupper, banar väg för
det stora omslag, som förestår, för mänsklighetens försoning med
naturen och med sig själf. Han kritiserar den borgerliga
nationalekonomin, som visserligen utvecklat den modärna privategendomens lagar och
så till vida är ett framsteg mot förra tiders ekonomi, men som ryggat
tillbaka för att undersöka själfva privategendomens berättigande. Den
prisade fria konkurrensen gömmer inom sig den skarpa motsättningen
mellan allmänt och individuellt intresse. Kriserna komma, liksom förr
de stora farsoterna, och föra med sig lika mycket elände och omoral
som dessa. England är redan sedan länge inne i denna »lefvande
absurditet», till hvars förklaring påhittats »en befolkningsteori, som är ännu
vanvettigare än själfva motsägelsen mellan den samtidiga
förhandenva-ron af rikedom och elände».
Engels ger redan här en förklaring på denna motsägelse, »detta
under, som är underbarare än alla religioners underverk sammantagna».
Mänsklighetens produktiva kraft är ju nästan omätlig, skrifver han.
Handhades den blott medvetet och i allas intresse, så skulle
mänsklighetens nödvändiga arbete snart vara nere på ett minimum. Nu odlas
en del af jorden utmärkt, medan väldiga vidder få ligga för fäfot; en
del arbetare få slita ut sig i 14 timmars arbete, medan andra få stå
overksamma bredvid och svälta. Han kallar den Malthus’ska
befolkningsteorin för en »infam, nedrig lära, en ohygglig hädelse mot natur
och mänsklighet». Men denna lära ger själf de starkaste ekonomiska
argumenter för en social omgestaltning.
I en annan artikel kritiserar Engels Carlyles nyutkomna arbete »Förr
och nu». Af den engelska öfverklassens fördomar och efterblifvenhet
ger han här en mörk skildring. De konservativa äro dock något bättre
än de liberala, och från dem har också Carlyle utgått, hvars arbete är
det enda på senare år i England som slår an mänskliga strängar. Engels
kritiserar dock, från Feuerbach’ska utgångspunkter, den panteism, som
är den religiösa resten i Carlyles åskådning, och det förhärligande af »store
män», som svarar häremot. Artikeln slutar med ett löfte om en ingå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
