Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiet begagnade tillfället att efter förmåga kompromettera de radikala
le-darne för hemlig samverkan med kommunisterna. En bland dem, som
i detta fall häftigast angreps, var f. d. professorn i Zürich Fröbel, som
verkligen hjälpt Weitling litet till rätta med hans arbete. Och mycket
riktigt lyckades anfallet; Fröbel prisgafs af sina egna och fann sig tvungen
att nedlägga en liten republikansk propagandatidning, som han redigerat.
1 vid pass ett år fick Weitling sitta i Zürichs fängelser. Hans nerver
voro angripna så att han hade svårt att disciplinera sig, och det påstås
att han t. o. m. skulle straffats med prygel. Under denna sorgliga tid skref
han dock sina »Fängelsepoesier». Efter aftjänadt straff önskade han få
begifva sig jämte en vän till Amerika, men regeringen i Zürich var nog
lågsinnad att i stället utlämna honom till den preussiska polisen. Från
fängelse till fängelse gick nu för Weitling färden upp till hans
födelsestad Magdeburg, för att han där skulle aftjäna sin värneplikt. Han var
dock för klen och måste efter en tid kasseras; han fördes då till
Hamburg och erhöll i ett för allt 7 thaler att gifva sig ut i världen med.
Han kom närmast till London, där Owen i sin tidning hälsade honom
som »de tyska kommunisternas modige och talangfulle ledare».
I Schweiz sökte hans anhängare ännu en tid hålla ut, men det
saknades dugliga ledare, som kunde uppbära Weitlings mantel. Virriga,
halft religiösa fanatiker trängde sig fram, andra återvände till det
»ungtyska» lägret. Helt förgäfves hade dock Weitling och de kretsar han
påverkat visst icke kämpat, om också bristande industriell utveckling
ännu ej hade skapat den riktiga resonansbotten för socialistisk
propaganda och om också denna i de Weitlingska formerna ännu led af
åtskillig omogenhet. Glöden glimmade under askan, och tjugu år därefter
kunde Lassalle icke minst på den glöden tända den tyska
socialdemokratins nya eld.
Ty äfven till Tyskland grenade »De rättvisas förbund» ut sig, ehuru
under de tyska staternas polisregemente det icke kunde vara tal om så
pass öppen propaganda som i Schweiz. Men i stället verkade där själfva
den ekonomiska utvecklingen så mycket starkare till att skapa den
mass-proletarisering, från hvilken kommunistiska åskådningar måste framväxa.
Skapandet af den tyska tullföreningen och järnvägsnätets uppkomst
påskyndade ofantligt omhvälfningen i produktions- och
samfärdselförhållanden. Storindustrin och storhandeln började skapa modäma industri- och
storstäder och allt mer upprifva de småborgerliga existensmöjligheterna.
På landsbygden industrialiserades det gamla feodala godsägarsystemet,
marken användes till potatis- och betodling, småbönderna drefvos
massvis från sina gårdar, och landtproletariatets elände blef så skriande, att
t. o. m. de officiella skönfärgame ej kunde förneka detsamma. Folket
ute på godsen fick bo i hålor, som tycktes mera passande för djur än för
människor, det fick lefva på potalis, salt och brännvin, och hvarje
missväxt på potatisen betydde, alldeles som i Irland, hungersnöd och
hunger-tyfus. I ett distrikt i öfre Schlesien sprang efter treårig missväxt 1847
Socialdemokratiens århundrade. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
