Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det verkliga, d. v. s. det bestående, var det förnuftiga, dock alltid med
tillräckligt förbehåll att kunna rädda sig öfver till en ny verklighet, om
en sådan skulle uppenbara sig. I stället för att direkt undersöka
nutidens produktionssystem och dess konsekvenser och söka förstå
detsamma ur gifna historiska förutsättningar, irrade detta ekonomiska
betraktelsesätt omkring bland historiens alla tidsskeden och höll sig med
förkärlek till den klassiska forntiden. Denna afart af »historisk» metod
urartade snart till en flack opportunism, färdig att »historiskt» försköna
och försvara allt bofälligt i det ekonomiska samhällslifvet.
Högt öfver all denna officiella vetenskap reste sig en ensam tysk
vetenskapsman: Karl Rodbertus. Utgången från akademiska kretsar hade
han som ung ämbetsman i Schlesien kommit tidens sociala problemer
in på lifvet, gjorde sedan studieresor i England och Frankrike, fortsatte
så sina historiska och ekonomiska forskningar samt slog sig därefter
ned i Pommern på godset Jagetzow, där han hade tillfälle att som helt
oberoende man ägna sig åt sina vetenskapliga intressen.
Rodbertus utgick från Smith och Ricardo och lät aldrig lura sig
till den »historiska» metod, som söker återupplifva det redan utlefvade.
Han förkastade det gamla tullsystemet lika bestämdt som han påvisade
att enbart frihandel alls icke kunde hjälpa arbetame. Politiken att
behandla arbetame uied sockerbröd och piska hade i honom alltid en klar
motståndare, och halfmesyrer af olika slag, som under hans långa lif
framkommo, från moralpredikningar till försäkringslagstiftning och
katedersocialism, lät han sig aldrig förledas att öfverskatta.
Sina socialistiska satser härledde han närmast ur Ricardos
värdeteori. Detta var nytt för Tyskland, ehuru engelska och franska
socialister redan varit inne på samma tankar. Hans slutsats blef också
ungefär den Owenska socialismen: afskaffande af privat äganderätt till
jorden och produktionsmedlen, hvilket både vore möjligt och äfven för
själfva produktionen fördelaktigt. Men detta ideal, som Owen sökte
direkt praktiskt förverkliga, hägrade för den tyske teoretikern långt i
fjärran, efter ännu ett halft årtusendes »ökenvandring» för den arma
mänskligheten. Men för denna något långdragna öfvergångstid skulle
staten se till att arbetets växande afkastning kom icke blott jordräntan
och kapitalvinsten, utan äfven arbetslönen till godo. Hur detta skulle
tillgå, därom gaf han blott oklart besked; han hänvisade till principen
om normalarbetsdag, som han redan 1842 förfäktade, och till ett af
staten utfärdadt pappersmynt, i stil med Owens och Proudhons
arbetskvitton.
Rodbertus stod med all sin socialistiska klarsynthet för djupt inne
i utopismen för att vänta något godt af proletariatets eget ingripande.
Som en varning till de maktägande, men icke som något positivt
föregripande, uppfattade han t. ex. Pariser-kommunen. Däremot väntade
han som tysk filosof mycket af »staten» sådan han såg den in abstracto,
och han dref sin stats-kult till ett helt system, som i sin schematiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
