Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sjöng den gamla försakelsens sång
vaggvisan om himlatronen,
med hvilken man vyssar folket i sömn
om det skulle höja tonen.
Nej, på jorden vår lycka vi vilja nå,
vår tro på svälten har ramlat.
En lathund ej längre får slösa bort
hvad flitiga händer samlat.
Jag känner visan, författarne ock,
slikt går ej att dölja på längden,
de ta sig gärna en tår i smyg,
men predika vatten för mängden.
Här nere finns det bröd öfvemog
för alla människomunnar,
och rosor och myrten, skönhet och lust,
så mycket vi önska kunna.
Ja lycka för alla och en hvar,
och allt hvad människan tarfvar.
Sen lämna vi himlens ljusa rymd
Åt änglar och kvittrande sparfvar.
Förgäfves sökte Herwegh höja sin poesis vingar till en liknande flykt;
hans styrka var bruten. Men så mycket kraftigare klingade den
socialistiska lyran i hans förre belackare Freiligraths händer. I sin
»Trosbekännelse» bröt denne med den romantiska reaktionen; fördrifven från
fosterlandet svarade han 1846 med sina glödande »£a-ira-sängen>. I
den första af dessa lägger ett fartyg ut från land; dess namn är
revolutionen; den kastar sina tändande raketer mot kyrkans skenheliga jakt
och riktar därpå sina kanoner mot de rikes silfverflottor. I en annan
dikt »Hur man gör det» skildras, skrifver Brändes, »med smittande
lidelse stormningen på ett vapenförråd i en hufvudstad; allt är så
dramatiskt lefvande att man ser det för sig, är som med i hvirfveln.» I en
annan är despotismen ispalatset på den frusna Nevan, men som trots sin
skenbara fasthet kommer att rämna och smälta bort för vårsolens strålar.
Med tanke på dagens händelser i Ryssland har Sigrid Elmblad just
nu i Sv. Dagbl. offentliggjort en ny öfversättning af detta ståtliga stycke.
Den lyder:
Den sagan är er väl bekant om ispalatset, som kom till
allt för en käjsarinnas nyck, på hennes härskarvink: jag vill.
Å Nevas säkert frusna ban dess hvita tinnar glänste kallt,
Men bakom murar utaf köld ljöd muntert narrspel tusenfaldt;
där lyste blommor, lyste ljus och girandolers bjärta glans,
där glammade ett lustigt hof och fröjdades vid skämt och dans.
Så gick det till långt in i mars, men äfven Ryssland har en vår;
och äfven Nevas is till sist ej mer mot solens makt förmår,
En natt af varma vindars lek, och floden ryckte vredgad loss
i sina strida böljor ned den stolta, skimrande koloss,
som än i går den ödmjukt bar — den tåliga och bundna våg,
som för en käjsarinnas fot ännu i går till matta låg,
I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
