Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion energiskt arbetarne för obetänkta utmaningar, men organiserade så
godt sig göra lät de folkliga krafterna. Från olika demokratiska
föreningar i Köln och trakten däromkring valdes ett centralutskott af fem
personer, bland hvilka Marx och flera af hans vänner från
»Kommunisternas förbund» fingo plats. I september protesterades på stora
folkmöten mot den stigande reaktionen i Berlin, och församlingarna
förklarade sig fordra »den demokratiskt-sociala, den röda republiken»; bland
talame voro medarbetarne i »Neue Rheinische Zeitung» Engels,
Scbap-per, Wilhelm Wolff och en ung man vid namn Ferdinand Lassalle från
Düsseldorf.
Ett nytt möte 25 sept. medförde häktningsorder mot några af
le-darne, hvilken dock folket med våld motsatte sig. »Borgarvärnet» ställde
sig tveksamt, några barrikader byggdes, men blefvo icke angripna, hvarpå
lugnet återställdes af sig själft. Kommendanten förklarade lika fullt
dagen därpå Köln i belägringstillstånd och indrog »Neue Rheinische
Zeitung», hvars redaktion f. ö. var sprängd genom häktningsordern. Men i
Berlin var man ännu icke färdig för sådana steg, kommendanten fick
baklexa, och den 12 okt. kunde tidningen åter börja utkomma, under
sin gamla redaktion, nu förstärkt med diktaren Freiligrath — som kom
lagom för att i lidelsefulla strofer mana Tysklands folk öfverallt till
resning mot dem, hvilka läto Wiens frihetskämpar krossas af Jellatschitschs
skaror. Och Marx skref: »I Wien spelas nu andra akten af dramat,
hvars första akt var juni-dagarna i Paris. I Paris mobilgardister, i Wien
kroater — på båda ställena lazzaronis, väpnade och köpta trasproletärer
mot det arbetande och tänkande proletariatet. I Berlin följer snart tredje
akten.»
Den kom, som vi sett, i november-krisen, som sprängde den
preussiska nationalförsamlingen först bort från Berlin och snart helt upplöste
den. »Neue Rheinische Zeitung» tvekade nu icke att mana massorna
att möta våld med våld. Centralutskottet uppfordrade till skattevägran
med alla medel och till folkbeväpning. När nationalförsamlingens sista
motstånd väl var brutet kom själfklart hämnden för detta beslutsamma steg.
Den 9 febr. 1849 stodo Marx, Schapper och Schneider inför juryn i Köln,
anklagade för uppmaning till väpnadt motstånd mot militär och
ämbetsmän. Marx vände om spjutet och visade i sitt försvarstal att regeringen
omöjligen kunde åberopa sig på lagar, som den själf på det
skändli-gaste kränkt. Om kronan eller nationalförsamlingen haft rätten på sin
sida, därom dömer historien, icke en allmän åklagare. Skattevägran hade
varit en samhällets nödvärnsrätt mot en regering, som skakade
samhället i dess grundvalar. Mot kronans kontrarevolution har folket full
rätt att svara med en revolution. Betecknande för stämningen ännu vid
denna tid: juryn frikände de åtalade och lät t. o. m. framföra sitt tack
till Marx för hans upplysande försvarstal!
»Neue Rheinische Zeitung* hade i Karl Marx en öfverlägsen ledare, men
dess redaktör hade också lyckan att stödjas af en utmärkt medarbetarstab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
