Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betarnes sak inom bourgeoisin betydde
social bojkottning, tvekade Lange ej att
ärligt säga ut sin mening och att med
största respekt och sympati behandla män
som Marx och Lassalle.
Men med allt detta saknade dock hans
harmoniska natur den slags ensidighet,
som ensam sätter märke i historien. Hans
hufvudarbete, »Materialismens historia»,
är en fördomsfri och tankeväckande bok
af hög rang. Han har klar blick för
materialismens betydelse och nödvändighet
genom hela filosofins utvecklingshistoria,
men ser också svagheten äfven hos de
sista former af densamma han skildrar,
1850-talets vulgärmaterialism, hvilken
han med goda skäl betecknar som
»användbar i naturforskningen», men
filosofiskt otillräcklig. I stället för att
därifrån gå fram till den materialistiska
historieuppfattningen går Lange
emellertid tillbaka till Kant, och all kunskap
upplöses hos honom i »ett högsta och
sista tvifvel». Samma skyggande för de
yttersta konsekvenserna möter äfven i
hans socialpolitiska skriftställarskap.
Hans »Arbetarfråga» är för sin tid djärf
och fördomsfri, rik på uppslag och
väckelser, men stannar vid en blandning af
medgifvanden och förbehåll, där han
genom ett energiskt socialistiskt ord hade
definitivt tagit parti.
Bildningsföreningarna blefvo
emellertid, med all svaghet i hvad som där
bjöds, den första skolningsplatsen för
de mera tänkande arbetarne. De fingo där sin allmänna kunskapstörst
något tillfredsställd, men på samma gång måste otillräckligheten af deras
lärdomar snart träda tydligt fram. Klassmedvetandet vaknade långsamt,
men oemotståndligt. De djupa leden i föreningarna togo villigt emot
allt som passade dem, men när något icke passade, väcktes deras
misstänksamhet mot de ädla gifvarne. Framstegspartiet hade gent
emot arbetarne ungefär samma tragikomiska ställning som en höna,
hvilken rufvat ankägg. Ankungarna ge sig ut i vattnet, och det hjälper
inte att hönan ängsligt skrockande vill hålla dem kvar på den trygga
stranden.
THEODOR YORK.
1830—1874.
Född i Breslau, gick i snickarlära,
gjorde långa randringar genom
Tyskland och Österrike, slog sig så ned i
Harburg, där han blef ledare för den
radikala riktningen inom därvarande
ar-betarbildningsföreningar. En bland
stif-tame af Lassalles »Allmänna tyska
arbetarförening» satt han i dess styrelse
till 1869, d& han bröt med ordföranden
Schweitzer och jämte Bracke, Bebel,
Liebknecht m. fl. stiftade det
socialdemokratiska arbetarpartiet, tian blef
sekreterare för partiet 1871 och ledde
samtidigt snickarnes fackliga rörelse,
hvilken han på kongresser 1872 och
73 lyckades föra fram till en allmän
tysk iörbundsorganisation. På grund af
sjuklighet måste han emellertid draga
sig mera tillbaka, verkade sin sista tid
för att förbereda en öfverenskommelse
mellan rörelsens bägge fraktioner, men
afled året innan denna genomfördes, den
31 dec. 1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
