Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekonomiska frigörelse. Denna statshjälp var först den äkta och rätta
sociala själfhjälpen, för den borde nu Berlins arbetare träda upp, med
tanke på sina döda från marsdagarna 1848. Alla andra centrer voro
redan vunna, med Berlin blefve rörelsen oemotståndlig.
Detta manifest hade likväl nästan ingen verkan alls. Berlins
proletariat befann sig i ett kaotiskt virrvarr, arbetare från de mörka östliga
provinserna öfversvämmade den hastigt växande staden, där ännu hvar
och en trodde sig kunna med slumpens hjälp göra lycka, inga
organisationer funnos, som kunde ge stadga och upplysning. Maskinarbetame
angåfvo tonen, och då de höllo fast vid framstegspartiet, gagnade det
Lassalle föga att han vann några enstaka andra arbetare, särskildt
skomakare. Äfven ett par läkare slöto sig till hans förening, och med
förbehåll mot den alltför Bismarck-vänliga hållningen också Wilhelm
Lieb-knecht, hvilken kommit från London för att medverka i en röd-radikal
tidning, »Norddeutsche Allgemeine», men- som inom kort lämnat denna,
då den gick öfver till Bismarcks läger. Om Lassalles politiska taktik
tänkte Liebknecht ungefär som sin vän och lärare Marx, men fann det
likväl vara sin plikt att bekänna färg mot framstegspartiet genom att gå in
i Lassalles förening.
Under dessa förhållanden kunde Lassalle blott med svårighet ens få
till stånd slutna medlemsmöten — agenter från framstegspartiet kommo
med och ställde till uppträden. Och då den 22 nov. Lassalle utlyst ett
offentligt möte, sprängdes detta af polis, som häktade honom under
förevändning att manifestet afsåg förberedelse till högförräderi. Och till detta
dåd ropade arbetare bravo! Efter några dagar var han åter fri mot
borgen och höll några möten, men utan särskild framgång. Han hade
icke lyckats besegra de af »framstegs»pressen ledda massornas misstro;
hela antalet medlemmar från Berlin i hans förening stannade vid ett 40-tal.
Den yttre politiken kom nu i förgrunden. En nationell strömning
gick genom Tyskland för Schleswig-Holsteins skull och trängde delvis
ända ned till de arbetare, som samlat sig i »Den allmänna tyska
arbetarföreningen». Lassalle uppträdde dock mot de ansatser till uppställande
af friskaror o. dyl., som förekommit särskildt i Hamburg; det tyska
folket behöfde sina mest energiska söner bättre till viktigare uppgifter; med
Tysklands enhet och frihet löstes trasslet i furstendömena af sig själf.
Framstegspartiet i kammaren åter vägrade Bismarck pänningar till
eventuellt krig mot Danmark, men på ett så lamt sätt, att denne icke hade
några svårigheter att fylla ut hvad som fattades af mynt. Danmarks
hals-starrighet att hålla på »helstaten» gaf Preussen och Österrike
anledning att inskrida å hela den tyska nationens vägnar, och den 18 april
1864 stormades skansarna vid Dybböl af preussiska regementen. Vägen
var banad för stridsfrågans lösning på det äkta Bismarckska sättet: genom
att Preussen annekterade tvisteföremålet.
Det var under denna händelserika vinter som det kom till personliga
sammanträffanden mellan Bismarck och Lassalle. Hvad man vet om dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
