Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katastrofer. Marx och Engels ha själfva, efter Kommunen och om den tyska socialdemokratin,
framhållit att arbetarklassen »icke kan helt enkelt ta ett färdigt statsmaskineri i besittning och
använda det för sina ändamål» samt anbefallt »omstörtningspartiet» laglig verksamhet och »det
parlamentariska arbetets långsamma propaganda.» I stället för att spekulera i det stora
sammanstörtandet, har socialdemokratin ännu länge fullt upp att göra med att organisera arbetarklassen
och kämpa för alla reformer, som äro ägnade att höja denna och att demokratisera samhället
På kongressen vände sig Bebel och Singer, men särskildt Kautsky
med största skärpa emot dessa satser, som syntes dem hota att förvanska
socialdemokratins revolutionära karaktär och göra den till blott ett
demokratiskt socialt reformparti. Kautsky anförde siffror för
kapitalkoncentreringen; skulle Bemstein ha rätt i att kapitalistklassen växte, menade
han, då vore ju socialismen utan hopp, då förde oss utvecklingen från
målet och icke till det. I själfva verket ha nog därvid båda parterna
slagit öfver; Bemstein har ju aldrig förnekat att också arbetarklassen
starkt ökas med kapitalismens utveckling, och för arbetame blir det ju
till sist hufvudsaken att icke onödigtvis underhålla en hel för
samhällsutvecklingen onyttig klass af räntetagare, vare sig dessa sedan äro några
flera eller färre, som dela vinsten af de andras mödor.
Å andra sidan uppträdde Vollmar till försvar för Bemsteins rätt till
fri kritik inom partiet af gällande teorier. I fråga om taktiken hänvisade
han till att man dock faktiskt sedan länge var inne just på de vägar,
som icke hade något att göra med det »stora Kladderadatsch», som Bebel
i ett oförsiktigt ögonblick förespått just till 1898. Han sade rent ut att
det vore det värsta som kunde hända den tyska socialdemokratin om
den politiska makten fölle i dess händer innan partiet vuxit sig
tillräckligt starkt och vunnit nog mognad att kunna bevara och utöfva den.
Med all saklig skärpa fördes dock debatten ännu utan personlig
hätskhet. Kongressen fann sig icke böra göra något bestämdt uttalande,
men Singer uttryckte stämningen när han vid afslutningen förklarade:
»Vi äro hvad vi varit och vi förblifva hvad vi äro.» Debatten om
»Bem-stein-frågan» tog nu emellertid först rätt fart. På uppmaning från
Kautsky och den österrikiske partiledaren Victor Adler sammanfattade Bemstein
själf sin nyvunna åskådning i en bok, »Socialismens förutsättningar
och socialdemokratins uppgifter», hvilken kom ut i början af 1899 och
gjorde ett verkligt sensationellt uppseende.
Bemstein vänder här sin kritik direkt mot marxismen, i angifvet syfte
■att frigöra densamma från ännu vidhängande rester af utopiskt
betraktelsesätt.
Den s. k. materialistiska historieuppfattningen får icke, menar han, tolkas
så trångt, att därmed förnekas inverkan af andra faktorer, politiska,
ideologiska etc., på utvecklingens gång; men den har rätt i att den betonat
att de ekonomiska omgestaltningarna alltid varit de afgörande för historiens
stora rörelser. Den Hegelska dialektiken med dess lära om utveckling i
motsatser, som upplösas i en högre enfcet, leder allt för lätt till godtyckliga
konstruktioner, som icke svara mot verkligheten; den har vållat de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
