Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhörighet mellan klasserna
bildades i Stockholm 1845 och följdes
af en mängd liknande här och där
i landsorten, men de lefde icke ens
en mansålder.
År 1846 upphäfdes skråtvånget i
Sverge, och skråna aflöstes af
handt-verksföreningar, men samma år
började också behofvet af egna
yrkesföreningar för arbetarna att
göra sig gällande.
Det var typograferna som
härvidlag gingo i téten. Den 24 maj
1846 voro hufvudstadens
»konst-förvandter» sammankallade till ett
möte för dryftande af kårens
angelägenheter. Vid detta möte bildades
Typografiska Föreningen i
Stockholm, som till valspråk tog
»Enighet, Nytta, Trefnad». Denna
förenings bildande motiverades med
att bildningscirklama icke kunde
i längden tillfredsställa
yrkesutöf-vamas behof af samvaro och icke
kunde heller handtverksföreningama
vara något uttryck för dessa
yrkes-utöfvares sträfvanden. Möjligen
fanns uti motiveringen för
bildandet af en särskild förening äfven
någon grad af högfärd och
förnämi-tet, ty »konstförvandtema» voro nog
både den tiden och långa tider
därefter lätt benägna för att anse sig
socialt stå ett stycke högre än öfriga
yrkesutöfvare.
Emellertid väckte bildandet af denna förening ett ganska stort
uppseende bland arbetsgifvarna i alla läger, särskildt bland boktryckarna, som
visserligen hade sin egen förening, eller »societet» som den kallades, men
alls icke kunde erkänna att deras arbetare hade behof af någon särskild
sammanslutning. Föreningens förste ordförande, H. W. Lindström, som
beklädde denna sin funktion i ej mindre än 24 år, skref också i sin
årsberättelse för år 1869 bl. a. följande, som visar att denna nya konstellation
på det sociala himlahvalfvet väckte berättigad undran.
»— — önskar jag få erinra att när Typografiska Föreningen stiftades — det fanns den
tiden ingen annan arbetarförening — både herrar boktryckare och andra undrade hvad däraf
1783—1847.
Historieskrifvare, skald, tänkare, publicist,
tondiktare. Erhöll vid 20 års ålder svenska
akademiens stora pris för ett »äreminne öfver Sten
Sture den äldre». Blef 1817 professor i historia
och verkade såsom sådan i Uppsala till 1846.
Geijer skref, vid sidan af sitt historiska och
filosofiska författareskap, en hel mängd uppsatser
i samhälleliga ämnen, från början i starkt
konservativ, delvis reaktionär anda, men sedermera,
efter sitt s. k. affall, från år 1838 i liberal
riktning. Han ansåg sig då ha funnit att den stora
franska revolutionen utgjorde ett genombrott på
det politiska området af personlighetsprincipen
och att den gifvit häfd åt den mänskliga
personlighetens rätt. Sin liberala uppfattning
framlade han i »Litteraturbladet» (1838—39) och i
sina »Föreläsningar öfver människans historia»
(1841—42).
ERIK GUSTAF GEIJER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
