Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksuveräniteten, för hvilken den själftagna kungliga suveräniteten föll ir 1809, kan ej
blifva full verklighet, framhöll han, med mindre personlighetsprincipen lägges till grund för
representationen. Personligheten är en enhet, »som lik den aritmetiska af sig själf hvarken kan
multipliceras eller divideras». Därför åt alla lika röst vid valet. Börd, rikedom, ämbete, lärdom
öka ej den absoluta personlighetens värde; de hafva maktinflytelser nog, utan att stegras till ett
falskt personlighetsvärde. Och sålunda, fortsatte han, »bör äfven till den själfständige arbetaren
valrätten utsträckas; och om man noga eftersinnar, har han därtill så stor rätt som någon annan.
Ty hvem drager ihop stacken åt den som har fallenhet och lycka att samla? Jo, arbetaren i sitt
anletes svett. Hvem är det som tillika med sin egen koja försvarar den rikes palats? Jo,
arbetaren, som personligen eller med sina söner deltager i striden, då den rike kanske med en
lumpen penning köper sig och sina söner fria från faran. Och utom allt detta: Hvem skattar mest
till staten? Jo, arbetaren, som måste taga utskyldema af sin egen dagliga nödtorft, då den rike
skattar blott af sitt öfverflöd. Hvem har nu bästa rätt till röst vid representantvalet? Lägge
enhvar handen på hjärtat och svare!»
Där låg i detta enastående prästerliga tal — det är mycket sällan
man därefter hört prästerna säga något dylikt — en stark känsla
af rätt och en varm medkänsla för de i samhället mest betryckta,
och torde detta tal vara ett af de vackrare uttrycken för den ärliga
demokrati som växte fram ur de politiska och sociala förhållandena
kring 1848.
Vid det möte, där detta frisinnade tal hölls, antogs ett förslag till
vallag och ny riksdagsordning, innefattande valrätt för hvarje man som
fyllt 21 år och varit mantalsskrifven i valkretsen ett år. Undantag gjordes
för den som var inkallad i garnison, åtnjöt fattigunderstöd eller var
lag-stadt tjänstehjon. Valrätten var lika och allmän, men skulle utöfvas medel•
bart, d. v. s. genom elektorer.
År 1864 infördes fullständig näringsfrihet här i Sverge och
fabriksindustrin började tränga fram. Representationsreformen upptog under
tiden allt politiskt intresse, hvilket också synes af tidningarna från denna
tid. (Sveriges första arbetaretidning, åtminstone till namnet, utgafs åren
1861—1865 af lektor C. G. Starbäck under namn »Svenske arbetaren».
Något politiskt program pläderade dock icke tidningen för, utan ville endast
sprida upplysning.)
Någon arbetarrörelse i nutida mening fanns inte — men ändå hade
den socialistiska böljegången från västra och en del af mellersta Europa
trängt hit upp. Lassalle hade gjort sitt stolta segertåg genom Tyskland
och i eldande ord samlat arbetarmassorna, Internationalen hade förberedts
och grundlagts, i vårt södra grannland hade små ansatser gjorts till en
socialistisk organisation — och här i vårt land satt på sin kammare en
man som var banbiytare för de socialistiska idéerna i Sverge och som
lade upp sitt eget förslag till en socialistisk framtidsstat. Det var
rådmannen Nils Herman Quiding, »Nils Nilsson Arbetskarl» som han kaliade
sig, vår ende utopiskt-socialistiske författare. Redan i början på 60-talet
hade han sin samhällskritik och sitt positiva reformförslag färdigt, men
först 10 år därefter kommo hans arbeten ut i tryck. År 1871 utkom första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
