Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetet, äro efter vår uppfattning de — skref dock också tidningen — som
jämt föra »femte ståndet» på tungan, men i själfva verket rikta hela sin
kraft på att bringa förvirring i fjärde ståndets nyss påbegynta kamp för
sin politiska och ekonomiska frigörelse».
Men taktikfrågan ville icke gå till hvila utan höll sig uppe i
diskussionen på möten och i en liten tidning som Bergegren började
ut-gifva i mars 1891 under namn af »Under röd flagg» och i hvilken han
tog tydligt afstånd från socialdemokratin. 1 »Socialdemokraten»
underkastade nu Hjalmar Branting denna nya tidnings första nummer en skarp
kritik och slutade som följer: »Vi alla, som hålla fast det
socialdemokratiska partiets pröfvade internationella program, vägra att följa en i
bästa fall alldeles oredigt tänkande person på hans nyckfulla kastningar
hit och dit. Vårt mål är klart, våra medel, som taga hänsyn till de
verkliga förhållandena, likaså; och vi gå rakt fram, utan att fråga efter om
i träsken vid sidan om den fasta vägen en orolig lykta far af och an,
icke ens om han viftar med en »Röd flagg».
Vid den andra partikongressen, i Norrköping, som öppnades 17
maj 1891, väntades naturligt nog andarna drabba våldsamt samman i
taktikfrågan, och det blef äfven kongressens viktigaste uppgift att i denna
fråga fatta ett afgörande beslut. Vid kongressen representerades 103
föreningar af sammanlagdt 47 ombud.
Debatten om taktiken inleddes med ett briljant anförande af Axel
Danielsson, som visade att han trots fängelset hade hela kraften och
glöden kvar i sin framställning, den slående logiken och den dräpande
sarkasmen. Det unga partiet genomgick, sade D., »en slags
barnsjukdom, som yttrar sig i hög feber och vilda åthäfvor. Under inflytande
af denna mera besvärliga än farliga sjukdom utstöta de däraf angripna
en hop osammanhängande ord som kallas anarkism eller den politiska
mässlingen». Med skärpa framhöll D. att socialism och anarkism icke
äro två olika sidor af samma sak utan två olika världsåskådningar, hvilka
måste mötas som fiender. Om sina intryck från kongressen yttrade D.
vid ett möte omedelbart efteråt bl. a. följande:
»De första dagarna såg det onekligen ganska mörkt ut. Jag för min del visste icke hvad
som flugit i särskildt stockholmarna, hvilka bland sina ombud valt folk, dels oklara, dels rent
af mer eller mindre instämmande i en del af den Bergegrenska ståndpunkten. Men hur
debatten pågick så lugnade de sig, och med den förkrossande majoriteten af 38 röster antogs det
bestämda uttalandet mot den anarkistiska taktiken. Kongressen tog sålunda ett sådant slut
att i detta ögonblick vårt parti står idealt och materielt starkare än någonsin. De
socialdemokratiska principerna ha visat sig vara allt för fast rotade och den socialdemokratiska
upplysningen har trängt allt för långt in för att kunna rubbas af en vettvillig agitator, hvilkens
af-sikter äro minst sagdt tvetydiga. Vårt parti har med kraft afvisat försöken att låta draga sig
från den väg, på hvilken den internationella socialdemokratin i alla länder marscherar till målet.
— — — Förvisso kunna äfven inom vårt parti olika meningar bryta sig, men utåt finns det
för alla socialdemokrater blott en enda stridslinje.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
