Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I debatten på kongressen yttrade Bergegren, enligt
»Socialdemokratens» referat, bl. a. följande:
»Här talas vidt och bredt om sädana struntsaker som allmän rösträtt Det duger ej längre
att använda samma taktik som hittills; vi måste tillgripa andra medel. Vi måste förbereda oss
för att tillgripa internationell allmän strejk, men ej för att genomdrifva sådana småreformer som
allmän rösträtt Hvarför vara så rädda för revolutioner och våld, när vi ändå måste tillgripa
våldet som medel att genomdrifva våra fordringar? Nej, låt oss reflektera öfver och öfverlägga
om hvad slags våld vi måste tillgripa samt lära arbetarna tillverka och nyttja både dynamit
och dolk. För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och sådana attentat sätta
skräck i de härskande i samhället Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli
mogna för hvilket våld som hälst»
Mot detta anförde Hj. Branting bl. a.:
»För min egen del konstaterar jag att mitt tal om att ta vår rätt med ondo eller godo
o. dyl. alltid endast rört sig om sättet att skaffa folkmeningen den normala grundvalen att
stå på, genom den allmänna rösträtten. Något så vansinnigt som att på nuvarande
utvecklingsgrad tala om att gripa till våld för att påtvinga folket en socialistisk samhällsordning har
aldrig kunnat falla mig ett ögonblick in. Men skulle massorna under nuvarande omogna
förhållanden vilja begå våldshandlingar, vill jag på intet vis vara med om ansvaret för något dylikt
och kan ej annat göra än att på det bestämdaste afråda därifrån. Jag vill ej göra mig
medansvarig i något slags dårhuspolitik.»
Aug. Palm instämde med Branting och Danielsson, och på samma
sida stod också Fredrik Sterky, hvilken med kraftig arm förde
ordförandeklubban under dessa stundtals stormande debatter.
I första frågan, partiets taktik, antog kongressen med 28 röster mot
11 en resolution, formulerad af en kommitté med Danielsson, Branting
och A. Sörenson i Göteborg som medlemmar. Resolutionen, som i
mycket anslöt sig till ett motsvarande uttalande från den tyska
partikongressen i St. Gallen 1887, hade följande lydelse:
»Det socialdemokratiska arbetarepartiet suger sin ideela styrka ur den vetenskapliga
kännedomen om lagarna för det kapitalistiska samhällets uppkomst, utveckling och förfall. Kapitalets
koncentrering och den allt ödesdigrare anarkin inom produktionen i förening med storindustriens
successiva utveckling äro de orsaker, som nödvändiggöra en social revolution i riktning af det
samhälleliga arbetets organisation i enlighet med socialismens principer, hvilka gå ut på
gemensam nyttjanderätt till produktionsmedlen och samhällelig kontroll öfver produktionen.
1 betraktande af, att dessa socialismens internationella grundtankar äro absolut oförenliga
med de oklara tankeriktningar och försök till partibildningar, som under namn af anarkism
framträdt och i de flesta land spelat en öfvergående, bullersam roll i den praktiska agitationen,
åsyftande att uppoffra den socialistiska organisationen af arbetet för den absoluta eller orimligt
öfverdrifna individuela själfbestämningsrälten, förklarar partikongressen denna anarkistiska
samhällsteori för anti-socialistisk. Den är ingenting annat än en ensidig utveckling af den
borgerliga liberalismens grundtankar, om den också i sin kritik af den nuvarande samhällsordningen
utgår från socialistiska synpunkter. Framför allt är den oförenlig med socialismens fordran,
att produktionsmedlen skola öfvergå i hela samhällets hand och samhället reglera produktionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
