- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
465

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skulle jag glömma, jag?

Ur »Dikter» af Karolus (K. J. Gabrielsson).

Och skulle jag svika min fana röd
Och glömma min svurna ed,

Och glömma all hunger, möda och nöd
Som häijar de armas led,

Och skulle jag tänka: det går änd&

Om jag stannar hemma jag.

0 måtte mitt hjärta förtorka då
En sådan förskräcklig dag i

Och skulle jag glömma min barndoms hem
Och faders lönlösa fjät,

Och glömma oss små, vi hungrande fem,
Och glömma hur moder grät,

Och glömma hur vi, när allt för hårdt
Oss hungern i magen slet,

På tallträd skalade barken bort
Till bastet, och åto det.

Och skulle jag glömma, hur ut jag dref
Från hemmet vid elfva år,

Se’n moder mins lefnad slutad blef

1 lungsot en kylig vår.

Och skulle jag glömma de hugg och slag
Som råhet fagnade med,

Och glömma att nådehjon blott var jag,
Hur villigt jag slet och stred.

Och skulle jag glömma hur tiden gick
Och huru jag jämt var slaf,

Och huru, ju mera jag slita fick,

Dess mindre i lön man gaf.

Och skulle jag glömma, hvar neslig gång
Jag ödmjukt om arbete bad,

När vinter låg för mig hotande lång
Med svältfylida dagames rad.

Och glömma hur drygheten tryckte mig ned
Och öfver axeln mig såg,

Och pöste ju mera, ju mer jag kved,

Och kväfvande öfver mig låg,

Och glömma att om »af nåd» man mig lät
Få plats — man visste min flit —

Så fick jag så syndigt umgälla det
Med dubbelt hårdare slit.

Nej, blef jag så tusen och tusen år
Jag glömmer det aldrig, nej!

Så länge ett pulsslag i kroppen slår
Dör glödande hatet ej.

Och hjälpte en skrift af mitt eget blod
Och väckte den trälame opp,

Jag skulle förlösa mitt hjärtas flod
Till brusande hejdlöst lopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free