Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro herrarna, att ett folk, som gir till kamp och strid med sådana slagsånger, har ond t
i sinnet mot fosterlandet? Nej, för visso icke. Det vill ha medborgarrätt i detta fosterland,
som det anser tillhöra dem lika väl som hvarje annan. Och det är icke mer än rätt och
rättfärdigt, att deras kraf i detta afseende tillgodoses.»
Pä fredagen uppkallades Hj. Branting af justitieminister
Hammarskjölds försök att skolmästra och nedsätta arbetarrörelsen. Natten till
lördagen gick andra kammaren att fatta beslut. Första kammaren hade
tagit ett af biskop Billing framlagdt skrifvelseförslag om utredning om
proportionella val, men äfven andra garantiförslag, det hela dock lagdt
på den allmänna rösträttens grund. Under den största spänning skred
andra kammaren till sina voteringar, med resultat att det liberala
kom-munalstrecksförslaget föll jämte andra mellanförslag. I en sista omröstning
antogs så ett af hr I. Månsson i Trää framställdt förslag, som
öfverens-stämde med det Billingska, men blott bibehöll det proportionella
valsättet som »garanti» att undersöka. Brantings motion hade samlat 68
röster mot 156 och liberala samlingspartiets motion 103 röster mot 122.
På lördagen aflystes storstrejken genom följande telegram till alla
arbetarkommuner i landet:
Riksdagen har fattat sitt beslut, det är: skrifvelse till regeringen om förslag till ny
val-rättsreform på allmänna rösträttens grund med proportionella val.
Arbetsnedläggelsen upphör i dag lördag 17 maj kl. 6 e. ni.
Tack för enighet i kampen!
Arbetarpartiets Verkst. Utskott.
Man hade sålunda vunnit att den allmänna rösträttens princip
blifvit af riksdagen erkänd såsom den enda möjliga utgångspunkten för en
reform. Strecksänkningsförslagen voro definitivt ur världen; tiden hade
gått dem förbi. Svenska folket hade proklamerat den allmänna
rösträtten med sådant eftertryck, att alla småklokhetens invändningar och djupt
rotade fördomar måst falla.
»Storstrejken» 1902 var därjämte ur framtidens synpunkt en
vällyckad försöksmobilisering. Den utgjorde en välbehöflig väckelse åt
de förut likgiltiga, den slog ut öfver landet en våg af nya, fria tankar,
den väckte till lif i mångtusenden fattiga hem medborgarandan och
känslan af människovärde, den gaf de organiserade arbetarna ett
påtagligt bevis för att organisationen är en makt, då den vill vara det och
då den med styrka förenar klokhet och ansvarskänsla.
Denna politiska arbetsnedläggelse under tre dagar hade dock till
följd revanschförsök af i vissa fall ganska kännbart slag för den
fackliga rörelsen. En del arbetsgifvare ansågo sin »rätt» öfver arbetarna
kränkt, och särskildt var detta fallet med det stora Separatorbolagets
chef, dir. Bernström, som förklarade sina arbetare afskedade i och med
att de lämnat sitt arbete. En och en skulle de på nytt anmäla sig till
arbete, men skulle då befälet gallra ut de »besvärliga» elementen. Dir.
Bernström insköt därtill i konflikten rent fackliga tvistefrågor om arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
