Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jäsningen bland arbetarne ute i Västeuropa väckte hos regeringen
oro för smitta hitöfver. Ett kansliplakat af 1835 förbjuder uttryckligen
vandrande danska bandtverksgesäller att vistas på sådana platser, »där
associationer och församlingar af handtverkare tolereras». 1 Paris, den
farliga staden, möttes dock dessa år åtskilliga danska vandrande
handt-verksgesäller, som sedan kommo hem med Fouriers läror i sin ränsel
eller i hvarje fall fyllda af ifver att lyfta handtverkareståndet. I
1830-talets Köpenhamn antog dock denna rörelse mycket moderata former.
Gjutaren Lunde och Orla Lehmann stiftade en »läse-förening», men
denna vände sig snarare till handtverksmästarne än till gesällerna. Den
enda taleman för arbetarne, som denna tid trädde fram i pressen, var
J. P. Grune, som förkunnade en oklar blandning af gammaldags
småborgerlighet och dimmig religiös socialism. Men kälkborgarna voro
den tiden icke så rädda för jämlikhetssatser; de hade förträffligt bruk
för dem uppåt, och ingen hotande skara nere i samhällsdjupet hade
ännu begynt vända dessa satser som vapen mot dem själfva. Alla
fri-hetskraf samlades ännu i ropet på en författning. Man trodde — som
Goldschmidt säger — att frihetens gudinna skulle läka alla sår, då
sanningen var att hon fastmer skulle blotta dem.
Hvilken idyll var icke detta 1840-talets Köpenhamn i jämförelse med
den modärna storstaden! En småborgerlighetens idyll, där 100,000
själar lefde stillsamt undangömda, i skydd af vallar och stadsgrafvar, i
krokiga gator med kullersten till gatläggning och sparsamt upplysta om
kvällarna af oljelyktor eller polismånsken. Butikerna voro, jämförda med
nutidens, små och oansenliga; deras målade skyltar voro beräknade på
de många, som icke kunde läsa. I* de små mörka rummen bakom
bodarna sutto handtverkarne och arbetade vid talgljus. En
skomakaregesäll förtjänade högst 1 rdr 3 mark (d. v. s. 3 kronor) i veckan utom
maten. Ute på Kristianshavn bodde det fattigaste proletariatet i
obe-skrifligt usla bostäder; »judens kula» kallades t. ex. en. På gatorna såg
man underliga gestalter, som nu försvunnit. Bönderna kommo till
torget i sina gammaldags långa rockar med blanka knappar, lifslefvande
gengångare af »Jeppe på berget». I gathörnen stodo klungor af
slu-skigt klädda sjåare, blandade med soldater, hvilka alla bjödo ut sin
arbetskraft för några skilling. Vidare såg man de s. k.»vattenkikama», som
traskade omkring i sina långa stöflar och hade tillsyn öfver stadens
bristfälliga trärörsvattenledning, i hvilken det vimlade af småkryp. Så
fanns det tukthusfångar, poliskonstaplar, som tågade gravitetiskt fram
med battonger i händerna, och på natten nattvakterna med
»morgonstjärnor».
Men bakom idyllen skymtade redan nya tider. Man står midt i
ett ekonomiskt uppsving, som drifver fram nya sociala och politiska
kraf. Aktiebolag bildas och fabriker anläggas, de första järnvägarna
byggas, etablissemanger af modäm prägel, som Tivoli, afsedda för den,
stora publiken, grundas. Som ofta speglar skämtpressen bäst det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
