Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven den egentliga
é socialismen skulle ej saknas un-
der Danmarks revolutionsår.
Frederik Dreier var född
1827 i ett förmöget Köpenhamn
s-hem; fadern var domare. Redan
som gosse visade han en sällsynt
medkänsla för. allt lidande och
ett utprägladt sinne för rättvisa.
Han skref ännu som skolyngling
i »Corsaren» och ägnade sig
sedan som student med ifver åt
filosofiska, sociala och politiska
studier och intressen.
Danmarks förste socialistiske skriftställare.
FREDERIK DREIER 1827—1853.
Vid Fredrik den VII:s
tron-bestigning i början af 1848
väntade folket en författning, men
fick bara ett »öppet bref».
Missräkningen framkallade
demonstrationer, där Dreier var med, men
frihetsvännerna klöfvos genast i en storborgerlig flygel, som ville ha
valrätten knuten till egendomen, och en radikal, som kräfde allmän
rösträtt. »Handtverkarbildningsföreningen» var centrum för de senare. Där
fann? icke heller från början resonans för de stordanska stämningarna,
hvilka allt ifrigare kräfde »Danmark till Ejderen», d. v. s. äfven det
tyska Slesvig införlifvadt med Danmark. Men då de nationalliberala,
under påverkan från revolutionsrörelsen i Frankrike och Tyskland,
upp-togo den allmänna rösträtten och fordrade som gengäld radikalernas
anslutning till det nationella programmet, så gingo de flesta med.
Den 21 mars gick ett stort folktåg till kungen, som svarade att den
hatade enväldes-ministären inlämnat sitt afsked. Köpenhamn hade haft
sin revolution. Den »hade kommit sjungande» och medförde ingen
social hvälfning. De nationalliberala ledarna blefvo ministrar, tänkte väl
ett ögonblick på eftergift i Slesvig-frågan, men stramade hastigt åter upp
sin nationalism och affärdade sändebuden från de tyska härtigdömena
med de stordanska krafven som ultimatum. Kriget var oundvikligt.
I april lofvades en grundlagstiftande församling, med 145 af den
allmänna rösträtten valda och 48 kungavalda medlemmar. Handtverkare
och bondevänner protesterade häftigt mot dessa sistnämnda; det var
början till klyfningen i Danmark mellan »venster» och »höger». Den
5 okt. ägde valen rum. De utföllo rätt moderat, ehuru på sina håll
den undertryckta allmogen visade i sina val att dess klassinstinkt var
vaken. Monrad utarbetade ett grundlagsförslag, byggdt på två kamrar,
men båda på den allmänna rösträttens grund. Förslaget gick efter en
del motstånd igenom — grundlagen af 5 juni 184g. Det kunde ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
