Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, så har den dock icke som
konstitutiona-lismen bländverk eller halfhet före och efter.
Om man bränner än så mången Huss och
genomkämpar än så många Hussiler-krig för
dess skull, så kan man ej hindra att den en
gång får sin Luther, hvarmed ju icke är sagdt
att han behöfver komma i en bestämd
persons gestalt». Och senare skref han en diger
och oformlig utopisk samhällsroman »Från år
2135», där han träffande kritiserar kapitalismen
som andligt ödeläggande och utvecklar en
ädelt human tankegång och sin ideella tro på
en stigande fullkomning. Lika litet som det
svenska motstycket fick Sibbems verk något
omedelbart inflytande, men dess författare,
som för sin samtid endast stod som ett kuriöst
original, har sin plats gifven i en historia
om socialistiska tankars uppkomst och växt i
Norden.
År 1854 dref högern i regeringen
reaktionens godtycke så långt, att den tvang
äfven de ljummaste nationalliberaler till
motstånd. Fredrik VII märkte dock i sista stund
att hans popularitet var svårt hotad, och
sedan valen gifvit de förbundna nationalliberala och bondevännema
afgjordt flertal slog han om och kallade de förra åter till makten.
Under den aera som nu följde genomfördes näringsfriheten, trots en del
motstånd från Köpenhamns småborgare. Dessa fördes dock allt lydigare i
de nationalliberales ledband, dels genom skolläraren Rimestad och hans
s. k. »Arbetareförening af 1860», där »sund» upplysning bjöds, dels
genom dåtidens folkpress, där en halflitterär krönikör som Erik Bögh
var typisk för ton och uppfattning. Betecknande är Köpenhamns
småborgares hållning gent emot Fredrik VII:s gemål, »grefvinnan Danner»,
Louise Raåmussen som hon egentligen hette. När hon 1850 vigdes med
sin kunglige älskare utgöts från aristokratiens sida öfver landet en flod
af de råaste skandalskrifter, hvari hon utmålades som den lägsta sköka,
och denna uppfattning blef den rådande äfven bland Köpenhamns
småborgare, medan däremot bondevännema i folketinget icke ogärna sågo
upphöjelsen, i det de räknade på att hon skulle hjälpa dem att
»fast-hålla kungen i folklig riktning». Beräkningen var icke så oriktig, och
hennes hjälp behöfdes nog, ty Fredrik VII:s »folklighet» var, alldeles
som hans vän Karl XV:s i Sverige, egentligen likgiltighet för
regerings-pliktema och lust att ogeneradt sköta sina privata nöjen. Hon gaf
också sitt stöd när 1859 kungen kallade en af bondepartiets ledare,
amt-man Rotwitt, att bilda en ny ministär. De nationalliberales förbittring
SÖREN KIERKEGAARD.
Karikatyr af Marstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
