Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.ske Blade, udgivne af en Arbejder». Författaren var obekant. Det var
en ung f. d. löjtnant, som med hänförelse följt på afstånd
Pariserkommunens kamp. Han var själf af fransk börd och hette Louis Pio.
* *
*
Louis Pio föddes 14 dec. 1841 i Roskilde. Hans far var kapten, af
en gammal fransk emigrantfamilj, hans mor hette Brix och var från
Vend-syssel. Han blef student 1859, drog sig fram med att gifva lektioner,
deltog som frivillig i kriget 1863 och blef löjtnant, men ägnade sedan
sin fritid åt studiet af de gamla folksägnerna, där speciellt de ständigt
återkommande drömmarna om en kommande gyllne ålder väckte hans
intresse. Frukten af dessa studier var en 1869 utgifven skrift, »Sagan
om Holger Danske», dess utbredning och förhållande till mytologin»,
hvari han visar den danska mytens samband med den urgamla tron på
solen, som hvarje vår vänder åter för att befria sin brud från jätten
Vinter.
År 1870 funderade han starkt på att gå som frivillig i fransk tjänst
i kriget, men erhöll just då en anställning som han sökt, som
postskrif-vare i Köpenhamn. Här tycktes han ha utsikter till en tryggad
framtid, men det skulle gå annorlunda. Postskrifvaren Pio läste utländska
socialistiska skrifter och tog framför allt djupt intryck af
Pariser-kommu-nens världhistoriska kamp våren 1871.
Under dessa intryck utarbetade han i stillhet första numret af
»Socialistiske Blade». Han följde där »den geniale Lassalle» i hans kritik af
otillräckligheten af de borgerliga botemedlen mot fattigdomen: sparsamhet
för arbetarne och deras upplysning om allt, utom om samhällets
byggnad och sin egen ställning. Och han lofvade att härnäst framställa
»hvad vi, arbetarne, önska och hvad vi skola drifva igenom, förr eller
senare, med lagen — eller utan den!»
Ett så revolutionärt språk skrämde i högsta grad samma
borgarklass, som 1848 hotat kungen med »förtviflans själfhjälp» om den icke
fick sin fria författning. Förläggaren drog sig tillbaka, men en kusin
till Pio, Harald Brix, som var en smula förläggare, öfvértog utgifvandet.
»Hvad vi fordra» hette andra numret. Pariser-kommunen var nyss kväfd
i blod, »men skola vi andra arbetare, som varit dådlösa åskådare vid
våra franska bröders lidanden och fall, nu låtsas som om det hela icke
anginge oss? I Tyskland, Belgien, England förbereda sig arbetarne på
den kommande uppgörelsen. Blott genom våra massor kunna vi
imponera på våra fiender. Låt oss då bryta äfven här med de ledare, som
söka göra oss till halfbildade, viljelösa dockor i kapitalisternas händer,
låt oss bli på det klara med att vi ha själfständiga intressen, som stå
fullständigt i strid med hela det besittande samhällets, och må vi då
som första steg begagna de rättigheter lagarna ge oss att samlas,
offentligt diskutera våya angelägenheter och öfva inflytande på statens
styrelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
