Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan tänka sig hvad de
na-tionalliberale »arbetarvännerna» skulle
säga. Ploug rasade i »Faedrelandet»,
och »arbetarkungen» Rimestad gick
bärsärkagång i sin »arbetarförening».
Men Pio, som nu aftalat med Brix
om en veckotidning och insåg att
det ej skulle gå länge för honom i
posten, tog afsked därifrån till stor
häpnad för sin förman och reste ut
till egendomen Ordrupshöj, där han
sökt och fått plats som informator
för fru Berlings söner. Denna dam
var änka efter kammarherre Berling,
som varit grefvinnan Danners
förtrogne vid hofvet, och ägarinna af
Danmarks Posttidning »Berlingske
Tidende», för öfrigt katolik.
Med grundplåten af ett litet lån
på 25 riksdaler — ty Brix, som
gjort konkurs, hade inga tillgångar — började den 21 juli 1871
veckotidningen »Socialisten». Den inleddes med ett upprop »Till våra
bröder, Danmarks arbetare!», där det heter:
»I många människoåldrar har kapitalets järnok hvilat tungt på våra axlar. Som en
jättespindel har det spunnit sitt nät öfver hela den civiliserade världen, och dess styrka har vuxit
med blodet från de talrika offer, som nöden drifvit i dess garn. Vi ha sett våra fäder kämpa
med vidundret och sjunka dödströtta till jorden, därför att de kämpade hvar för sig, utan plan
och ordning. Vi själfva och våra barn skola få pröfva samma öde, därest vi icke, visa af skadan,
samla oss till en gemensam ansträngning.–Bakom oss ligger svält och elände,
okunnighet och träldom, framför oss hoppet om ett lyckligt lif, bestråladt af frihetens frambrytande sol.
Fram då mot det stora målet: alla människors lycka och välstånd!»
Det är en äkta entusiasm som klingar ur dessa och liknande,
revolutionärt tändande maningar från Louis Pios penna. Hans närmaste
vänner kände honom som en finkänslig, ärlig och stolt natur med en
dold svärmisk äregirighet. Fastän han kom från en annan
samhällsklass hade han också erfarit tillräckligt af kampen för brödet för att
djupt uppröras af de ekonomiska orättvisorna i samhället. Han satt om
nätterna ute på Ordrupshöj och redigerade tidningen; utåt syntes blott
Brix. Han skref ledame och skref om insändarne, famlande uttryck för
arbetames tankar eller för den börjande jäsningen bland de unga
studenterna. Och det var kraft och slagfärdighet i »Socialistens» kamp,
ensam som den stod mot alla.
Pio hade redan förut ingått som medlem i »Internationalen» och i
okt. 1871 bildade han en dansk sektion, hvars »stormästare» han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
