Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som från början räknade omkring 700 medlemmar. Det måste i
hög grad tilltala det fantastiska i hans natur, att om dagarna gå som
informator hos ägarinnan till »Berlingske», undervisa barnen och kasta
ring med damerna, och om nätterna skrifva ledame i »Socialisten» och
styra »Internationalen», den hemlighetsfulla, fruktade organisation, som
kanske snart nog skulle ha makt att omskapa samhället!
Polisen började ntr sysselsätta sig med den nya rörelsen. En
polisinspektör Hertz underrättade fru Berling om hvad hennes informator
var för en farlig människa, men hon hade fått sympati för honom och
hoppades troligen kunna omvända honom till katolicismen, hvilken han
inför henne gärna berömde framför den lutherska statskyrkan. En
konflikt vid Burmeister & Wains verkstäder, på grund af att en arbetare
blifvit slagen af några förmän, föranledde en lockout. »Socialisten»
sammankallade ett möte på »Fönix», som vann kolossal anslutning. Här
uppträdde förre skolläraren Paul Geleff från Jylland som ordförande och
fick ordning och reda i besluten. Striden gick dock snart förlorad för
arbetarne, ty endast gjutarne visade någon uthållighet, men
anslutningen till »Internationalen» ökades nu med fart, och Geleff kunde t. o.
m. på Pios uppmaning företaga en lyckad agitationsresa till Jylland och
bilda en rad nya sektioner. Han ledsagades på resan af en person,
som kallade sig »student Kornerup», en detektiv Korn, sedermera
inspektör för sedlighetspolisen. Men framför allt sökte polisen hindra
tidningens tryckning, och polisdirektör Crone lyckades också skrämma
den ena tryckeriägaren efter den andra att sluta. På nyåret 1872 måste
man trycka i Malmö, där boktryckaren C. M. Bååth vågade sig på några
nummer, dock under ständiga försök att censurera de farligaste
uttrycken. Det sista numret måste tryckas — i Hamburg.
Som samlingslokal hade den unga rörelsen Fönix-källaren. Där nere
rörde sig vintern 1871—72 ett brokigt lif. Gamla skrågesäller och unga
fabriksarbetare, skeppsbrutna från öfverklassen och trasproletärer från
Kristianshavn, supbröder och tysta, tänkande grubblare, t. o. m.
Kierke-gaardska missionärer, som dundrade mot statskyrkan och för den »rena»
kristendomen — alla möttes de här. Då och då blef en polisspion mer
eller mindre hårdhändt utslungad ur denna revolutionära krater, som
ständigt sjöd och jäste, men där i alla fall snart bildade sig en
pålitlig och solid kärntrupp för rörelsen. Cigarrmakaren Würtz, en f. d.
häst-gardist, brutal, men säker, var bland de främsta; en maskinarbetare
Jör-gensen skref visor, och hans vackra syster Augusta, som sedan blef Pios
hustru, sjöng dem i kretsen, öfver hufvud kände man sig, med rätta, som
en förföljd sekt, och denna känsla styrkte tron och eldade offervilligheten.
En rörelse som denna måste inspirera äfven till poesi, och den
danska socialismens första genombrott fann sin diktare i den redan hvithårige
Ulrik P. Overby, en gammal romantiker, som här först fann det rätta
greppet i sin lyras strängar. Han skref »Socialisternas marsch», hvars
stridsglada appell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
