Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suttna allmogen, spirorna till en arbetarklass, som
stod egendomslös och hjälplös, med fattigdom och
nöd som enda arfvedel. De folkliga frihets- och rätts-,
krafven borde ju dock konsekvent omfatta äfven
dem, ehuru på detta utvecklingsstadium man just ej
kunde finna annan social tanke hos dem än det bittra
hatet mot alla, som samhället gifvit en bättre lott.
En bland de första som i Norge konstaterade
en sådan stämning af proletärhat mot alla besittande
var 1830-talets store frihetsdiktare Henrik Wergeland.
Han förordade som botemedel upplysning, inrättade
i sitt eget hus ett fritt »allmogebibliotek» och gaf ut
en tidning »För arbetsklassen». Den anbefallde i
främsta rummet den enskilde arbetaren att lämna råhet och oseder och
på så vis vinna allas aktning, men strök också stundom under arbetarens
rätt och dristade att plädera för att arbetarna, »packet», voro lika mycket
värda som ämbetsmännen. Henrik Wergelands namn kunde därför
åberopas som symbol för arbetarklassens andliga frigörelsekraf, då få år
efter hans död (1845) andra män togo upp kampen för arbetarnes väl
i ny, revolutionär anda och proklamerade — efter Saint-Simons och
andra socialistiska banbrytares läror — icke längre arbetarnes lika nytta
med ämbetsmännen, men att »utan arbetsfolk finge de andra klasserna
ingenting, hvaremot arbetarklassen mycket godt kan lefva utan de Öfriga
klasserna».
De sociala krafven. i 1848 års revolution väckte ända borta i
Norge ett visst genljud. Och de fingo sin «bärare i en fattig skollärare
Marcus Thrane, som reste Norges första arbetarerörelse.
Marcus Thrane hade norskt bondeblod i sig, men farfadern hade blifvit köpman i
Kristiania och barnen kommit sig upp. Fadern var bankdirektör, men gjorde sig skyldig till
underslef och kom på tukthus samma är Marcus föddes, 1817. Han hade det därför fattigt
under sin uppväxttid, gaf sig 20 år gammal ut i världen och vandrade omkring i Tyskland och
Frankrike, lifnårande sig som gatsångare. Hemsand gaf han språklektioner, tog studentexamen,
gifte sig och blef skollärare. Hösten 1848 fick han plats som redaktör för en liten tidning i
Drammen, som han med ens gjorde till landets radikalaste. Han angrep bönderna, som nu
nått fram till flertal i stortinget, för att genom höga tullar vältra skatterna öfver på de fattigaste
och kräfde allmän rösträtt
Själfklart blef en så revolutionär redaktör skyndsamt aflägsnad från
det lilla Grönköpingsbladet. Men då grundade Marcus Thrane den 27
dec. 1848 »Drammens Arbejderforening», den första i Norge, med
program att »verka småningom för arbetarnes förbättrade villkor och
mindre beroende af penningmännen». Och våren 1849 begynte han en
energisk agitation. Han for från stad till stad, höll föredrag om lagens
orättvisor mot arbetame och. stiftade öfverallt arbetareföreningar. Här
och hvar voro arbetarne för slöa eller vågade icke röra sig, men på an-
MARCUS THRANE
I8I7—I89O.
Efter porträtt från
omkr. 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
