Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lör att betona, att om icke den ekonomiska ställningen förbättrades,
skulle det vara allvarlig fara för det allmänna lugnet.
Men reaktionen hade nu fått en förevändning att gripa in. Det
dittills liberala »Morgenbladet» fordrade skydd för den hotade
samhällsordningen, storbönderna från östlandet genomdrefvo, trots gamle Uelands
protester, att stortinget lade arbetarnes hotande framställning till
handlingarna, och på flera håll igångsattes förhör om hvad som sagts på
»Lille-thingct». Den- 7 juli häktades i Kristiania rörelsens ledare, och en
särskild utredningskommission, bestående af två jurister och en militär,
tillsattes för att klargöra och sedan också döma öfver »straffbara planer och
företag af arbetareföreningarnas medlemmar och ledare». Det blef en
jätteprocess, som efter ett års utredningar och snärjande förhör fördes mot
149 personer. Endast 11 frikändes, alla öfriga dömdes till olika straff,
från böter och fängelse på vatten och bröd ända upp till 15 års
straffarbete. De flesta klagade hos Hejesteret, som i juni 1855, alltså sedan
en mängd af de åtalade suttit 4 år i ransakningsfängeise, visserligen
frikände ytterligare 6, men i allmänhet stadfäste de vanvettigt hårda
domarna. Högsta straffet nedsattes till 9 års straffarbete; Thrane och
Abild-gaard dömdes hvarderp till 4 års straffarbete, oaktadt de icke kunnat
Öfverbevisas om någon »uppmaning till uppror». Det erkändes t. o. m.
att Thrane »senaste tiden snarare verkat dämpande än upphetsande», men
han dömdes i egenskap af »upphofsman till hela rörelsen, hvars
revolutionära och socialistiska anda han icke blott från början inblåst, utan
tillika gifvit ständig näring».
En sådan brutal förföljelse under »rättvisans» dräkt hade den unga
rörelsen icke kraft att motstå. Ledarne voro bortryckta, och då
regeringen 1851 infordrade alla föreningars medlemslistor får man ej undra för
mycket på att folk i massa anmälde sitt utträde. Tidningen fortgick,
men led af inbördes stridigheter mellan de i ransakningsfängeise sittande
ledarne och upphörde definitivt 1856. Då Thrane och hans kamrater
omsider sluppo ut ur tukthuset funno de förhållandena så förändrade,
att det ej kunde vara tal om att börja på nytt igen. Thrane själf
utvandrade till Amerika, där han verkade som radikal agitator och afled
1890. Då han 1883 var hemma i Norge, nekade Kristiania
Arbejder-samfund honom lokal för ett föredrag om Amerika, och han fick sedan
tala på annat håll för nästan tomma bänkar. Först den nya
socialdemokratiska rörelsen har åter rest hans namn till den hedersplats honom
med rätta tillkommer som den förste banbrytaren och martyren i Norge
för den sociala rättfärdighetens evangelium.
Banbrytare — ty trots att rörelsen våldsamt slogs ned blef den
ingalunda utan frukt och följder. Den helt nya husmands-lag, som antogs af
stortinget 1851, har tagit intryck af den Thranitiska arbetarerörelsen, ehuru
den ej alls gick så långt ens som t. ex. Ueland påyrkade. År 1854
genomfördes likställigheten inför värneplikten och 1860 en för sin tid stor reform
i folkskoleväsendet. Inom arbetarvärlden själf hade en präst vid namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
