Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det också, som klockaren hade gått in för att helsa på
hustrun, då han visste, att mannen icke var hemma, och
den goda hustrun hade dukat upp för honom den bästa mat
hon hade. Då de nu hörde mannen komma, blefvo de så
förskräckta, och hustrun bad klockaren krypa ned i en stor, tom
kista, som stod borta i vrån, och det gjorde han äfven, efter
som han visste, att den stackars mannen icke kunde tåla att
se klockare. Hustrun gömde hastigt all den rara maten och
vinet i sin bakugn; ty hade mannen fått se det, skulle han
säkert frågat, hvad detta månde betyda.
— Hå, hå! suckade Lillklas uppe på taket, då han såg
all maten försvinna.
— Är det någon der uppe? frågade bonden och tittade upp
till Lillklas. Hvarför ligger du der? Kom hellre med in!
Nu berättade Lillklas, huru han hade gått vilse, och bad
att få stanna qvar öfver natten.
— Ja gerna! sade bonden. Men nu skola vi först ha oss
litet till lifs.
Hustrun tog mycket vänligt emot dem båda två, dukade ett
långt bord och gaf dem ett stort fat gröt. Bonden var hungrig
och åt med god aptit; men Lillklas kunde icke låta bli att
tänka på den rara steken, fisken och kakan, som han visste
stå inne i ugnen.
Under bordet vid sina fötter hade han lagt säcken med
hästhuden; ty som vi veta, hade han tagit denna med sig för
att sälja den i staden. Gröten ville alls icke smaka honom,
och så trampade han på sin säck, och den torra huden i säcken
knarrade helt högt.
— Tyst! sade Lillklas till sin säck, men trampade i det
samma åter på honom, och så knarrade den mycket högre än
förut.
— Hvad är det du har i din säck? frågade bonden.
— Åh, det är en trollkarl, sade Lillklas. Han säger, att
vi inte skola äta gröt, ty han har trollat hela ugnen full med
stek och fisk och kaka.
— Hvad för något! sade bonden och öppnade hastigt
ugnen, der han såg all den rara maten, som hustrun hade
gömt, men som han trodde att trollkarlen i säcken hade trollat
dit åt dem. Hustrun vågade icke säga något, utan satte genast
maten på bordet, och så åto de både af fisken och steken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
