Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma knarrade den halföppna dörren till nästa rum, och
smidig, med gröna, glänsande ögon, smög sig huskatten in och
gjorde jagt på honom. Kanariefågeln flaxade i buren,
papegojan slog med vingarna och ropade: Låt oss nu vara
menniskor! Notarien kände den dödligaste förskräckelse och flög
ut genom fönstret öfver hus och gator; slutligen måste han
hvila sig litet.
Huset midt emot hade någonting hemtrefligt; ett fönster
stod öppet; han flög dit in; det var hans eget rum, och han
satte sig på bordet.
— Låt oss nu vara menniskor! sade han, utan att sjelf
tänka på hvad han sade; det var efter papegojan, och i
samma ögonblick var han notarie, men satt på bordet.
— Gud bevare oss! sade han. Huru har jag väl kommit
hit upp och somnat? Det var också en orolig dröm jag hade.
En dum smörja var hela historien!
6. Det bästa galoscherna medförde.
Dagen derefter, tidigt på morgonen, då notarien ännu låg i
sin säng, knackade det på hans dörr; det var grannen i
samma våning, en student, som läste till prest; han trädde in.
— Låna mig dina galoscher, sade han; det är så vått nere
i trädgården; men solen skiner så vackert, och jag skulle
gerna vilja röka en pipa der nere.
Han tog på sig galoscherna och var snart nere i trädgården,
som innehöll ett plommon- och ett päronträd. Till och med
en så liten trädgård som denna anses inne i Kjöbenhavn för
en stor raritet.
Studenten gick fram och tillbaka på gången; klockan var
endast sex; ute från gatan ljöd ett posthorn.
— Ack, resa, resa! utbrast han; det är då det lyckligaste
i verlden! Det är mina önskningars högsta mål. Då skulle
den oro, jag känner, stillas. Men långt bort skulle det vara.
Jag ville se det härliga Schweiz, resa i Italia och —
Ja, väl var det att galoscherna verkade ögonblickligen,
annars skulle han kommit allt för vida omkring både för sig
sjelf och oss andra. Han reste. Han var midt inne i Schweiz,
men med åtta andra inpackad längst in i en diligens; ondt
i hufvudet hade han, trött i nacken kände han sig, blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
